Hypoteser om tillitsmärken och kontrollmekanismer

1. Krav på tekniska komponenter och organisationers förmågor

   • Krav ställs på en teknisk komponent, en organisation, eller del av organisation (verksamhet) förmåga att uppfylla vissa säkerhetskrav.

   • Krav delas in i tekniska, fysiska, administrativa och organisatoriska

2. Tillitsmärkens funktion

   • Ett tillitsmärke omfattar ett antal ställda säkerhetskrav och är det som tekniskt kan verifieras mha infrastrukturen

   • Ett tillitsmärke indikerar att en teknisk komponent, organisation, eller del av organisation (verksamhet) uppfyller en uppsättning krav med en viss grad av tillförlitlighet.

3. Kontrollmekanismer och Ansvar

   • Vilken kontrollmekanism som krävs för att påvisa en viss grad av tillförlitlighet kan variera beroende på krav, aktörstyp och ansvarig aktör.

   • Tillitsmärkesägaren äger regelverket för de tillitsmärken de står bakom och beslutar om kontrollmekanismer.

   • En tillitsmärkesutfärdare kan erbjuda kontroll som en tjänst till tillitsmärkesägare, men det är tillitsmärkesägaren som beslutar om hur och av vem kontrollen ska utföras.

   • Kontrollkraven måste kunna skilja sig mellan olika aktörstyper, exempelvis kan självdeklaration vara acceptabelt för myndigheter men extern granskning krävas för privata aktörer.

4. Transparens och Regelverk

   • Varje tillitsmärkesägare måste öppet publicera sitt regelverk, inklusive krav på kontrollmekanismer för olika aktörer eller aktörstyper.

5. Tillitsnivåer

   • Tillitsmärken bör utformas på olika nivåer. Förslag på nivåindelning:

     • Låg – Tjänst finns men inga krav på tillitskontroll, självdeklaration eller mycket låga krav.

     • Bas – Kraven uppfylls genom avtal, motsvarande Skolfederation.

     • Medel – Extern granskning av självdeklaration med möjlighet till stickprovskontroller, motsvarande Sambi.

     • Hög – Kraven uppfylls genom certifiering eller motsvarande granskningsprocess, motsvarande Sweden Connect.

   • Tillitsnivåer beslutas av tillitsmärkesägaren, men en harmonisering bör finnas för Ena-tillitsmärken.

6. Samverkanskontext och Krav på Tillitsmärken

   • Varje samverkanskontext avgör tillitsmärken och tillitsnivåer som krävs för deltagande.

   • Nyttjande av Ena-tillitsmärken rekommenderas inom svensk offentlig förvaltning.

7. Livscykelhantering av Tillitsmärken

   • Livscykelhanteringen bör sträva efter att kontinuerligt höja kraven för att stärka motståndskraften inom informations- och cybersäkerhet.

8. Ackrediteringsmekanismer och Harmonisering

   • En generisk modell för kontrollmekanismer skulle kräva arbete med ackreditering och likabedömning.

   • Harmonisering av krav för Ena-tillitsmärken är önskvärd, men andra tillitsmärkesägare ska kunna ha egna krav.