Hypoteser om tillitsmärken och kontrollmekanismer

1. Säkerhets på tekniska komponenter och organisationers förmågor

   • Krav ställs på en teknisk komponent, en organisation, eller del av organisation (verksamhet) förmåga att uppfylla vissa säkerhetskrav.

   • Krav delas in i:
     • tekniska,
     • fysiska,
     • administrativa och
     • organisatoriska

2. Tillitsmärkens funktion

   • Ett tillitsmärke omfattar ett antal ställda säkerhetskrav och är det som tekniskt kan verifieras mha infrastrukturen

   • Ett tillitsmärke indikerar att en teknisk komponent, organisation, eller del av organisation (verksamhet) uppfyller en uppsättning krav med en viss grad av tillförlitlighet.

3. Ägare av tillitsmärken, kontrollmekanismer och ansvar

   Vilken kontrollmekanism som krävs för att påvisa en viss grad av tillförlitlighet kan variera beroende på krav, aktörstyp och ansvarig aktör.

   • Tillitsmärkesägaren äger regelverket för de tillitsmärken de står bakom och beslutar om kontrollmekanismer.

   • En tillitsmärkesutfärdare kan erbjuda kontroll som en tjänst till tillitsmärkesägare, men det är tillitsmärkesägaren som beslutar om hur och av vem kontrollen ska utföras.

   • Kontrollkraven måste kunna skilja sig mellan olika aktörstyper, exempelvis kan självdeklaration vara acceptabelt för myndigheter men extern granskning krävas för privata aktörer.

     • Varje tillitsmärkesägare måste öppet publicera sitt regelverk, inklusive krav på kontrollmekanismer för olika aktörer eller aktörstyper.

     
     

4. Tillitsnivåer

   • Tillitsmärken bör utformas på olika nivåer. Förslag på nivåindelning:

     • Låg – Tjänst finns men inga krav på tillitskontroll, självdeklaration eller mycket låga krav.

     • Bas – Kraven uppfylls genom avtal, motsvarande Skolfederation.

     • Medel – Extern granskning av självdeklaration med möjlighet till stickprovskontroller, motsvarande Sambi.

     • Hög – Kraven uppfylls genom certifiering eller motsvarande granskningsprocess, motsvarande Sweden Connect.

   • Tillitsnivåer beslutas av tillitsmärkesägaren, men en harmonisering bör finnas för Ena-tillitsmärken.

5. Samverkanskontext och krav på tillitsmärken

   • Varje samverkanskontext avgör tillitsmärken och tillitsnivåer som krävs för deltagande.

   • Nyttjande av Ena-tillitsmärken rekommenderas inom svensk offentlig förvaltning.

6. Livscykelhantering av tillitsmärken

   • Livscykelhanteringen bör sträva efter att kontinuerligt höja kraven för att stärka motståndskraften inom informations- och cybersäkerhet.

7. Kontrollmekanismer och harmonisering

   • En generisk modell för kontrollmekanismer skulle kräva arbete med ackreditering och likabedömning.

   • Harmonisering av krav för Ena-tillitsmärken är önskvärd, men andra tillitsmärkesägare ska kunna ha egna krav.