Säkerhetskrav på tekniska komponenter och organisationers förmågor
Krav ställs på en teknisk komponent, en organisation, eller del av organisation (verksamhet) förmåga att uppfylla vissa säkerhetskrav.
Tillitsmärkens funktion
Ett tillitsmärke indikerar att en teknisk komponent, organisation, eller del av organisation (verksamhet) uppfyller en uppsättning krav med en viss grad av tillförlitlighet.
Ägare av tillitsmärken, kontrollmekanismer och ansvar
Tillitsmärkesägaren äger regelverket för de tillitsmärken de står bakom och beslutar om kontrollmekanismer.
En tillitsmärkesutfärdare kan erbjuda kontroll som en tjänst till tillitsmärkesägare, men det är tillitsmärkesägaren som beslutar om hur och av vem kontrollen ska utföras.
Kontrollmekanismer måste kunna skilja sig mellan olika aktörstyper, exempelvis kan självdeklaration vara acceptabelt för myndigheter men extern granskning krävas för privata aktörer.
Varje tillitsmärkesägare måste öppet publicera sitt regelverk, inklusive krav på kontrollmekanismer för olika aktörer eller aktörstyper.
Tillitsmärken och tillitsnivåer
Tillitsmärken bör utformas på olika nivåer. Förslag på nivåindelning:
Låg – Tjänst finns men inga säkerhetskrav, eller självdeklaration eller mycket låga krav.
Bas – Kraven uppfylls genom avtal, motsvarande Skolfederation.
Medel – Extern granskning av självdeklaration med möjlighet till stickprovskontroller, motsvarande Sambi.
Hög – Kraven uppfylls genom certifiering eller motsvarande granskningsprocess, motsvarande Sweden Connect.
Tillitsnivåer beslutas av tillitsmärkesägaren, men en harmonisering bör finnas för tillitsmärken inom Ena.
Samverkanskontext och krav på tillitsmärken
Varje samverkanskontext avgör tillitsmärken och tillitsnivåer som krävs för deltagande.
Nyttjande av Ena-tillitsmärken rekommenderas inom svensk offentlig förvaltning.
Livscykelhantering av tillitsmärken
Livscykelhanteringen bör sträva efter att kontinuerligt höja kraven för att stärka motståndskraften inom informations- och cybersäkerhet.
Kontrollmekanismer och harmonisering
En generisk modell för kontrollmekanismer skulle kräva arbete med ackreditering och likabedömning.
Harmonisering av krav för Ena-tillitsmärken är önskvärd, men andra tillitsmärkesägare ska kunna ha egna krav.
Baserat på ovan listade hypoteser har jag skapat en modell (arbetsmaterial: ena-authorization/tillitsmodell/arkitekturell_modell.md at tillitmodell · diggsweden/ena-authorization).
Det jag försöker visa i bilden är att Enas tillitsmärken och de krav de markerar uppfyllnad av, delas in i funktion (även kallat funktionsobjekt i vårt arbetsmaterial).
Funktionsobjekten är:
Sättet att läsa och tolka modellen ovan är:
Notera: modellen är mycket flexibel, men man bör som tillitsmärkesägare förenkla modellen genom konsolidering av till exempel kravomfång inom ett tillitsmärke, eller konsolidera kontrollmekanismer per aktörskategori.
Ett exempel på förenklad modell är
Kontrollmekanism skiljer per aktörstyp och tillitsmärke, men inte per krav som ingår i tillitsmärket.
Tillitsmärkesnivåer är BAS, VÄSENTLIG och HÖG med gemensam syn på vilken typ av information som kan utbytas baserad på åtkomstbeslut fattade med komponenter med en viss tillitsnivå.