När två parter behöver utbyta information är det ofta krav på att respektive sida behöver säkerställa att motparten är den den utger sig att vara, och att denne är behörig att ta del av den information som delas. Det är informationsägaren som ansvarar för att säkerställa att man är behörig innan informationen kan lämnas ut. I dessa fall krävs det säkerställd information om vem organisationen, systemet och/eller individen som begär åtkomst är, samt vad som berättigar åtkomsten . Exempelvis kan organisationen vara en myndighet, region, eller kommun, och användaren agerar utifrån ett tilldelat uppdrag. Det kan också ställas krav på att användaren har en specifik kvalifikation, eller agerar i en legitimerad yrkesroll. Man kan förenklat säga att det är en skala från inget behov alls till hög tillförlitlighet till underlaget som ger behörighet. Var på skalan man är för en specifik åtkomst står normalt i direkt proportion till informationens känslighet.
Inom ramen för detta dokument beskrivs ett ramverk för att skapa tillit till att förmedling och hantering av identiteter och behörighetsgrundande information sker på ett säkert sätt. Ramverket ska minimera risken för obehörig åtkomst till information. I dagens komplexa samverkan, där man ofta behöver hämta och behandla information från flera parter för att stödja verksamhetsbehov, behöver också tilliten upprätthållas i flera led mellan alla parter som tar fram det underlag som behövs för åtkomstbeslut. För att möjliggöra korrekta åtkomstbeslut krävs att tillit kan skapas till alla inblandade parter och komponenter - detta är målet med Enas tillitshantering, vilken innehåller en tillitsmodell och en realisering av denna modell för Enas federationsinfrastruktur.
Den föreslagna modellen utgår ifrån att de olika komponenter som deltar i en samverkan med utbyte av skyddsvärd information, bidrar med olika förmågor vid hantering av metadata, identiteter och behörighetsgrundande information. En grundsten i modellen är tillitsmärken som signalerar tillit och tilldelas komponenterna efter att specifika tillitsskapande krav kopplade till tillitsmärket är uppfyllda. En komponent kan även realisera förmågor med hjälp av under- eller bakomliggande komponenter och representerar då dessa förmågor i infrastrukturen. Vilka tillitsmärken som en specifik komponent således behöver ansöka om att få tilldelade beror på vilka förmågor som den realiserar i infrastrukturen.
En IAM-förmåga innefattar här både en tekniska förmåga inom identitets- och behörighetsområdet och de verksamhetsprocesser som behövs för att upprätta och underhålla förmågan. IAM-förmågor realiseras av specifika tekniska komponenter och fungerar som byggstenar för tillit vid samverkan som kräver säker hantering av identiteter och åtkomstbeslut.
IAM-förmågorna behandlar tillitsobjekt. Tilliltsobjekt är strukturerad information som man vill känna tillit till. De idag identifierade typerna av tillitsobjekt är:
Egenpublicerad metadata - information om en komponent, publicerad av komponenten själv
Betrodd metadata - information om komponent, publicerad av kontrollerad och betrodd part i federationen
Intygsbegäran - en begäran om intygande om identitet, behörighetsstyrande attribut, eller behörighet. En intygsbegäran kan i sig innehålla både påståenden och intyg från andra.
I modellen som visas i nedanstående bild och efterföljande tabell beskrivs de olika typer av tekniska komponenter och vilka IAM-förmågor som de realiserar.
| Komponent | Beskrivning | IAM-förmåga | Beskrivning |
|---|---|---|---|
| Tillitsankartjänst | Ett Tillitsankartjänst är en komponent som utgör den yttersta källan till tillit i en federationsinfrastruktur och publicerar signerad metadata som omfattar godkända underordnade entiteter, som tex Anslutningstjänster och Tillitsmärkestjänster. | Betrodd Metadatapublicering | Metadatapublicering är en IAM-förmåga som innebär att en komponent på ett kontrollerat, säkert och tillförlitligt sätt publicerar signerad metadata om sig själv – och i vissa fall även om andra entiteter – inom ramen för en federation. Publiceringen sker för att möjliggöra teknisk tillit, interoperabilitet och korrekt tolkning av entitetens roll och kapacitet i federationen. Den metadata som publiceras kan inkludera:
Funktionen är central för att federationens övriga parter ska kunna validera, lita på och kommunicera med komponenten på ett säkert sätt. |
| Anslutningstjänst | En Anslutningstjänst är en mellanliggande komponent i federationsinfrastrukturen som publicerar signerad metadata för underordnade entiteter som tex Legitimeringstjänster, Auktorisationstjänster, E-tjänster och API:er | ||
| Tillitsmärkestjänst | En Tillitsmärkestjänstär en komponent i federationsinfrastrukturen som utfärdar tillitsmärken till entiteter som uppfyller definierade krav kopplade till specifika IAM-förmågor. | ||
| Uppslag och verifieringstjänst | En Uppslag- och verifieringstjänst är en komponent i federationsinfrastrukturen som används för att slå upp, hämta och verifiera metadata för andra entiteter inom en federation. | Metadatavalidering | Metadatavalidering är en IAM-förmåga som innebär att en komponent kan hämta, tolka och kryptografiskt verifiera signerad metadata från andra entiteter inom en federation. Denna förmåga är avgörande för att säkerställa att tilliten mellan parter i federationen är tekniskt grundad och uppdaterad. Funktionen omfattar flera moment:
Metadatavalidering skapar teknisk tillit genom att identifiera och autentisera entiteter innan någon interaktion sker, och används som grund för vidare beslut inom t.ex. åtkomstbegäran och åtkomstkontroll. |
| Legitimeringstjänst | En Legitimeringstjänst är en komponent i federationsinfrastrukturen som ansvarar för att autentisera en användare | Intygsutfärdande | Intygsutfärdande är en IAM-förmåga som innebär att en komponent på ett tillförlitligt och säkert sätt kan skapa och leverera digitalt signerade intyg. Dessa intyg innehåller påståenden om en användare eller klient, exempelvis vilken nivå av autentisering som har genomförts, vilka attribut som är giltiga och aktuella, eller vilka åtkomsträttigheter användaren är tilldelad. Funktionen utgör en kärna i federativ åtkomsthantering, där beslut om åtkomst ofta baseras på dessa intyg. Förmågan inkluderar inte enbart den tekniska akten att signera data, utan även processer för att säkerställa:
|
| Auktorisationstjänst | En Auktorisationstjänst är en komponent som beslutar om och utfärdar information om användares åtkomsträttigheter till digitala resurser, baserat på tillgänglig identitets- och attributinformation. | ||
| Attributkälla | En Attributkälla är en komponent som tillhandahåller information om användare, exempelvis roller, organisatorisk tillhörighet eller andra behörighetsgrundande attribut. | Attributhantering | Attributhantering är en IAM-förmåga som innebär att en organisation har kapacitet att säkert förvalta, kvalitetssäkra och tillgängliggöra användarattribut som används som underlag för identitetsverifiering, åtkomstbeslut eller intygsutfärdande. Förmågan omfattar både den tekniska leveransen och det verksamhetsmässiga ansvaret för att attributinformationen är:
Attributhantering omfattar hela attributets livscykel: från skapande och uppdatering, via lagring och styrning, till selektiv utlämning i rätt sammanhang. Förmågan bygger ofta på samverkan mellan tekniska system (t.ex. katalogtjänster, IAM-lösningar, HR-system) och organisatoriska rutiner (t.ex. kontroll av rolltilldelning och uppdrag) |
| Resursserver (API) | En Resursserver är en komponent som tillhandahåller åtkomst till skyddade digitala resurser, och som kontrollerar åtkomst baserat på presenterade intyg eller behörigheter. | Åtkomstkontroll | Åtkomstkontroll är en IAM-förmåga som innebär att en komponent kan fatta och tillämpa beslut om en användares eller klients rätt att få tillgång till en specifik digital resurs, baserat på tillgänglig identitets- och behörighetsinformation. Förmågan utgör ett centralt skydd mot obehörig åtkomst och realiserar själva åtkomstbeslutet, ofta i en federerad kontext. Förmågan innebär att komponenten:
Förmågan kan implementeras både centralt (t.ex. i en auktorisationstjänst) eller lokalt (t.ex. i en resursserver eller applikation), beroende på arkitektur och säkerhetsmodell. |
| E-tjänst | En E-tjänst är en applikation som erbjuder funktionalitet till användare, ofta via en webbläsare. Den fungerar som användarens direkta kontaktpunkt mot digitala tjänster och ansvarar för att initiera åtkomstförfrågningar och inhämta identitets- och behörighetsinformation. | ||
| Klient | En Klient är en fristående applikation, eller en del av en E-tjänst som agerar å användarens vägnar, ibland fristående och utan direkt användarinteraktion. | Åtkomstbegäran | Åtkomstbegäran är en IAM-förmåga som innebär att en komponent kan initiera en begäran om ett identitetsintyg eller ett åtkomstintyg, i syfte att möjliggöra fortsatt åtkomst till en digital resurs eller tjänst. Förmågan omfattar att formulera och skicka en strukturerad begäran som innehåller tydlig information om:
Förmågan är viktig i federerade miljöer eftersom den formaliserar och initierar flöden som bygger på tillit och verifierbarhet. En korrekt utformad åtkomstbegäran möjliggör tillförlitlig intygsutfärdning, och är därmed en nyckelkomponent i säker och interoperabel åtkomsthantering |
Att en teknisk komponent tilldelas ett tillitsmärke innebär att komponenten (och den organisation och verksamhet som ansvarar för komponenten) uppfyller de tillitsskapande krav som krävs för att på ett tillitsfullt sätt kunna utföra eller erbjuda IAM-förmågor. För viss samverkan via digitala tjänster kan det finnas informationssäkerhetskrav som föranleder mer omfattande tillitsskapande krav och detta tänker vi oss ska representeras av nivåindelad tillitsmärkning.
Det finns två olika modeller för hur man kan kombinera tillitsmärken och tillitsnivåer. Antingen har man fristående tillitsmärken för tillitsnivån komponenter erbjuder, eller så har man nivåspecifika tillitsmärken för varje IAM-förmåga. Då vi strävar efter en så enkel modell som möjligt att hantera och administrera för parterna förordar vi i dagsläget fristående tillitsmärken för tillitsnivåer. Vi ser vidare att specifika tillitsmärken endast behövs för att deklarera en specifik (högre) tillitsnivå för hos de komponenter som tillför behörighetsgrundande information och inte för de som endast hanterar existerande information.
Vi föreslår således tillitsmärken som mappar emot IAM-förmågor och tilldelas tekniska komponenter enligt nedanstående bild och tabell.
| Komponent | Tillitsmärken |
|---|---|
| Legitimeringstjänst | Ena Tillit Intygsutfärdande Ena Tillit Nivå-1, Ena Tillit Nivå-2, Ena Tillit Nivå-3, eller Ena Tillit Nivå-4 |
| Auktorisationstjänst | Ena Tillit Intygsutfärdande Ena Tillit Nivå-1, Ena Tillit Nivå-2, Ena Tillit Nivå-3, eller Ena Tillit Nivå-4 |
| Attributkälla | Ena Tillit Attributhantering Ena Tillit Nivå-1, Ena Tillit Nivå-2, Ena Tillit Nivå-3, eller Ena Tillit Nivå-4 |
| Resursserver (API) | Ena Tillit Åtkomstkontroll |
| E-tjänst | Ena Tillit Åtkomstkontroll |
| Klient | Ena Tillit Åtkomstbegäran |
|
Vi föreslår att behov av en viss tillitsnivå grundar sig i klassningen av den information eller funktion som en digital tjänst behandlar. För detta utgår vi ifrån MSB:s stöd för informationsklassning (Ref: Klassningsmodell, MSB). Identitet och behörighet inom Ena är inte en del av den ursprungliga klassningen utan snarare en säkerhetsåtgärd, med det är rimligt att anta att en given klassning har likvärdiga nivåer på åtgärder och att identitet och behörighet skulle kunna skapa mer generella paketeringar och utgöra en bra grund. Det vill säga att utifrån en klassning av en verksamhets information faller säkerhetsåtgärder ut.
Vidare är det huvudsakligen områdena konfidentialitet (behörighet att ta del) och riktighet (inte kunna förändras av obehöriga) som identitet och behörighet aktivt medverkar till att lösa delar av, även om tillgängligheten är viktig så är det snarare ett krav som verksamhetssystemet eller andra nyttjare ställer på tillämpningen av identitet och behörighet och inte en aktiv del av lösningen i den bemärkelsen. Likheterna mellan konfidentialitet och riktighet avseende identitet och behörighet är att på en stigande skala ökar behovet av att säkerställa vem eller vad det är som har åtkomst till, eller förändrar informationen.
Detta kan synliggöras genom ställa upp värdena i en matris med konfidentialitet och riktighet på axlarna, där det högsta värdet styr utfallet.
K/R | 1 | 2 | 3 | 4 |
|---|---|---|---|---|
| 4 | 4 | 4 | 4 | 4 |
| 3 | 3 | 3 | 3 | 4 |
| 2 | 2 | 2 | 3 | 4 |
| 1 | 1 | 2 | 3 | 4 |
Det vill säga att när antingen konfidentialiteten eller riktigheten överstiger ett visst värde så faller likvärdiga krav och säkerhetsåtgärder ut kopplat till identitet och behörighet.
Vi föreslår att Ena baserar sina tillitsnivåer på stödet "Klassningsmatris A - Fyra nivåer" från MSB med en tolkning av nivåernas innebörd enligt tabellen nedan.
Tillitsnivå | När ska man kräva det och vad innebär det? |
|---|---|
| 1 | Ett riktmärke är att konsekvenser ligger på försumbar skada avseende konfidentialitet eller riktighet. |
| 2 | Ett riktmärke är att konsekvenser ligger på måttlig skada avseende konfidentialitet eller riktighet. |
3 | Ett riktmärke är att konsekvenser ligger på betydande skada avseende konfidentialitet eller riktighet. |
| 4 | Ett riktmärke är att konsekvenser ligger på allvarlig skada avseende konfidentialitet eller riktighet. |
Att omfattningen av konsekvenserna endast är ett riktmärke beror på att samma information skulle kunna ge olika klassningar hos olika aktörer, vilket inte betyder att det är fel på något sätt men det behövs en jämkning. Exempelvis om man tar en ekonomisk skada uttryckt i fasta belopp så kommer organisationens totala omsättning rimligen att styra hur betydande man anser att skadan kan bli. Medans om man uttrycker det i procent skulle man rimligen hamna mer lika. Därav att det inte kan vara mer än ett riktmärke och att dialog mellan parterna i ett större sammanhang behövs där en gemensam bedömning görs.
Varje samverkanstillämpning bör kräva att alla komponenter som ingår i tillitskedjan har ett tillitsmärke motsvarande minst den utifrån informationsklassningen klassade tillitsnivån. |
Tillitsskapande krav kan vara av olika karaktär. Inom Enas tillitsarbete har vi identifierat fyra huvudkategorier av tillitsskapande krav:
Vi har genomfört en analys och sammanställning av tillitsskapande krav ställda inom federationerna Sweden Connect, Sambi, Skolfederation, SITHS och HSA. De olika federationernas tillitsskapande krav överlappar till stor del och vi har föresatt oss att skapa en nettolista av krav i Enas terminologi och anpassade för komponenter som hanterar identiteter och behörighetsgrundande information för samverkan via digitala tjänster inom Ena.
ALLA tillitsskapande krav som stipuleras av något tillitsmärke SKA finnas registrerade med unika identiteter per krav i en gemensam Ena Kravkatalog. Detta innebär att ett enskilt tillitsmärke blir en listning av identiteterna på de krav som omfattas, samt hur efterlevnadskontroll ska genomföras.
Målen med denna påbörjade men ännu inte färdiga övning är flera:
Vi siktar på att kunna presentera en första version av Enas kravkatalog under Q3 2025. |
Tanken bakom det sätt som strukturen med tillitsmärken och en central kravkatalog är uppbyggd är att alla granskningsaktiviteter ska anpassas utifrån vilka tillitsskapande krav som en organisation, verksamhet, eller teknisk komponent redan uppfyller baserat på redan tilldelade tillitsmärken. Ett steg i utfärdandet av ett tillitsmärke är att ta fram vilka tillitsskapande krav som ansökanden behöver granskas emot. Det vill säga gapet mellan aktuellt tillitsmärkes kravomfång och de krav som den tekniska komponenten och dess bakomliggande ansvariga verksamhet eller organisation redan uppfyller.
För att påvisa efterlevnad av de tillitsskapande krav som omfattas av ett tillitsmärke krävs det initiala och periodiskt återkommande mekanismer för efterlevnadskontroll. Vi har identifierat nedanstående mekanismer som används idag i liknande sammanhang:
Vilken granskning som genomförs beror dels av vilken part det är som granskas, dels av vilket tillitsmärke granskningen gäller. Exakt utformning av regelverk för efterlevnadskontroll och tillhörande processer kvarstår att utforma.
Vi siktar på att kunna presentera en första version av Enas regelverk för efterlevnadskontroll för tillitsmärken under Q4 2025. |
Från möte 12/6 - det är bra om vi exemplifierar en eller flera tillämpningar av föreslagen struktur.
