Sammanfattning

Detta dokument ger en översikt över Enas infrastruktur för identitets- och behörighetshantering. Infrastrukturen syftar till att möjliggöra tillitsfull digital samverkan mellan organisationer inom offentlig sektor genom en gemensam och återanvändbar arkitektur. Arkitekturen är uppdelad i tre delar – tillitshantering, federationsinfrastruktur och digital samverkan – som var och en kan användas fristående eller tillsammans beroende på behov. Dokumentet beskriver de principer, roller, komponenter och krav som utgör grunden för infrastrukturen, och visar hur dessa samverkar för att skapa en säker och skalbar lösning.

Fördjupade beskrivningar, modeller och specifikationer finns i senare kapitel och hänvisas till där det är relevant. Dokumentet riktar sig till nya deltagare och andra intresserade som behöver en introduktion till hur Enas lösning är tänkt att byggas upp och användas.

Inledning

Den föreslagna arkitekturen för federationsinfrastrukturen bygger på en medveten uppdelning i separata men samverkande delar: tillitshantering,  federationsinfrastruktur och digital samverkan. Denna uppdelning är grundad i behovet av modularitet, skalbarhet och återanvändbarhet, där varje del har ett tydligt ansvar och kan utvecklas, styras och utnyttjas oberoende av de andra.

Slutligen finns stödprocesser som utgör en underliggande och tvärgående funktionalitet och som skapar förutsättningar för att delarna ska kunna användas som en sammanhängande helhet.

Syftet med separationen är att möjliggöra:

• Självständig användning: Varje del ska kunna användas isolerat i kontexter där inte hela infrastrukturen behövs. Exempelvis kan den teknisk federationfrastrukturen användas utan centralt tillitsramverk, tillitshantering återanvändas i en bilateral samverkan, eller specifikationer för Digital samverkan utanför en federation.

• Flexibel samverkan: Arkitekturen stödjer olika samverkansformer – från punkt-till-punkt till sektorsövergripande ekosystem – utan att tvinga in parterna i en viss teknisk lösning eller tillitsmodell.

• Oberoende livscykelhantering: Varje del kan utvecklas i sin egen takt. Tekniska förändringar i federationens metadatahantering behöver inte påverka hur tillitsnivåer definieras, och vice versa.

• Tydlig ansvarsfördelning: Rollerna och komponenterna i infrastrukturen kan organiseras så att olika aktörer ansvarar för olika delar, vilket gör det lättare att hantera delegering, jäv, och säkerhet.

Syfte med dokumentet

Dokumentet syftar till att ge en övergripande förståelse för Enas infrastruktur för identitets- och behörighetshantering. Det vänder sig till nya deltagare som behöver orientera sig i vad infrastrukturen är till för, hur den fungerar i stort och vilket mål arbetet strävar mot.

Målet är att skapa en gemensam, standardbaserad grund för tillitsfull och interoperabel digital samverkan mellan aktörer i offentlig sektor. Dokumentet beskriver de principer, begrepp och strukturer som ligger till grund för infrastrukturen och fungerar som ett stöd för att sätta sig in i helheten.

Fördjupande information om tekniska detaljer, roller och regelverk hänvisas till i särskilda avsnitt och kompletterande dokumentation

Drivkrafter och principer

Arkitekturen för Enas infrastruktur för identitet och behörighetshantering bygger på övertygelsen att en bred, generisk och standardiserad teknisk grund är nödvändig för att möjliggöra varierad och långsiktigt hållbar digital samverkan. Det innebär att tekniken inte utformas för enskilda scenarier, utan istället för att vara återanvändbar, skalbar och flexibel, så att många olika tillämpningar – både nuvarande och framtida – kan byggas ovanpå den.

Drivkrafter

1. Behov av sektorsövergripande samverkan
   Digital samverkan sker alltmer mellan olika sektorer, domäner och aktörer. En gemensam teknisk grund minskar behovet av anpassning och dubblering, och möjliggör att tillit och interoperabilitet kan skalas över gränser.

2. Minskad integrationsbörda och kostnad
   Genom att etablera en gemensam federationsinfrastruktur kan nya tillämpningar återanvända befintliga mekanismer för autentisering, åtkomsthantering och etablering av tillit – istället för att varje organisation eller samverkansinitiativ behöver utveckla egna lösningar.

3. Främjande av innovation och decentralisering
   Genom att tillhandahålla en stabil och bred teknisk plattform kan olika verksamheter – offentliga såväl som privata – bygga egna tjänster och lösningar som samtidigt är fullt kompatibla med federationens ramverk.

4. Stöd för livscykelhantering och förändringstryck
   Arkitekturen möjliggör att olika delar (tillitshantering, teknisk federation, tillämpningar) kan vidareutvecklas i olika takt utan att skapa ömsesidiga beroenden som hämmar förändring.

Principer

1. Tekniken som gemensam grund
   Den tekniska federationsinfrastrukturen ska vara generisk, standardiserad och möjliggöra interoperabilitet och valfrihet genom stöd för moderna, globala protokoll. Detta möjliggör leverantörsoberoende genom ett brett stöd för olika lösningar

2. Tillämpningar som separata lager
   Federationens teknik ska inte låsa tillämpningarna i specifika verksamhetsområden. Istället ska olika tillämpningar – t.ex. vårdinformationsdelning, skoltjänster, e-förvaltning – kunna bygga egna regler, krav och affärslogik ovanpå samma tekniska grund.

3. Skalbarhet genom distribuerad tillit
   Ansvar ska fördelas mellan flera parter istället för att samlas hos en enskild central aktör. Detta gör det möjligt att bygga ett ekosystem som kan växa och anpassas utan att skapa beroenden eller flaskhalsar. Genom gemensamma regler och ömsesidigt erkännande skapas förutsättningar för bred samverkan i nationell skala

4. Återanvändbarhet och interoperabilitet
   Arkitekturen ska uppmuntra återanvändning av komponenter – t.ex. legitimeringstjänster eller attributkällor – i flera tillämpningar. Samma intyg ska kunna användas i olika domäner, vilket minskar fragmentering. Återanvändbarhet kan även handla om kompetens, rutiner och processer, t ex systematisk säkerhetsarbete

5. Modularitet och oberoende delar
   De tre huvuddelarna (tillitshantering, federationsinfrastruktur, digital samverkan) ska kunna användas, styras och nyttjas oberoende av varandra, vilket möjliggör flexibilitet och anpassning efter behov.

Summering

Den föreslagna arkitekturen är uppdelad i tre tydliga och samverkande delar: tillitshantering, teknisk federationsinfrastruktur och digital samverkan. Syftet med uppdelningen är att möjliggöra modularitet, oberoende utveckling och flexibel användning, där varje del kan införas och nyttjas separat eller tillsammans beroende på behov.

Arktitekturell indelning av infrastrukturen

Tillitshantering

Tillitshantering utgör ett ramverk för hur man säkerställer att komponenter inom federationen uppfyller säkerhets- och kvalitetskrav avseende teknik, organisation och styrning. Det är det gemensamma språket som möjliggör återanvändning och etablering av tillit mellan olika verksamhetsområden eller domäner. Tillitshantering utgör grunden för att kunna etablera samverkan och besvarar frågan: ”Varför kan vi lita på komponenterna och aktörerna i infrastrukturen?”.

Tillitsmodell

Enas tillitsmodell säkerställer att tekniska komponenter som hanterar identitets- och behörighetsinformation uppfyller gemensamma krav för att skapa förtroende vid digital samverkan. Modellen bygger på tillitsmärken som tilldelas komponenter utifrån vilka förmågor de realiserar och vilken säkerhetsnivå som krävs

• IAM-förmåga: Det är dessa förmågor som hanterar och skapar tillitsfull information. Realiseras av tekniska komponenter som tillhandahåller funktioner för identitet och behörighet, exempelvis autentisering, attributhantering och åtkomstkontroll. 

• Tillitsfull information: Strukturerad information som förmedlas inom federationen såsom tex metadata, intyg.

• Tillitsmärken: Tilldelas komponenter som uppfyller säkerhetskrav på exempelvis autentisering, attributhantering och åtkomstkontroll. Märkena indikerar att de tillitsskapande kraven är uppfyllda.

  • Omfattar fyra kategorier av tillitsskapande krav:

    • Tekniska

    • Organisatoriska

    • Administrativa

    • Fysiska

• Tillitsnivåer: definieras enligt känslighetsklassificering och bygger på MSB:s modell för konfidentialitet och riktighet

• Efterlevnadskontroll: Genom mekanismer som självdeklaration eller extern granskning säkerställs att säkerhetskrav fortsatt uppfylls

En mer detaljerad beskrivning av tillitsmodellen, IAM-förmågor och hur tillitsmärken används finns i dokumentet: Tillitshantering

Federationsinfrastruktur

Federationeninfrastrukturen realiserar ett distribuerat nätverk för tillitsförmedling genom publicering, aggregering och validering av metadata. Detta möjliggör dynamisk anslutning, säker intygshantering, och verifiering av tillitskedjor.

En tillitskedja är en verifierbar kedja av signerad metadata som visar att en aktör är betrodd. Varje steg intygar föregående parts tillförlitlighet om kedjan kan spåras hela vägen till federationens gemensamma rot.

Kedjan etableras och verifieras dynamiskt vid användning, vilket innebär att en part som tar emot ett digitalt intyg eller en åtkomstbegäran kan validera att intyget kommer från en godkänd och betrodd källa, utan att behöva känna till alla aktörer i förväg. Detta skapar förutsättningar för decentraliserad men ändå kontrollerad federation, där tillit kan skalas ut över sektorer och domäner utan central hantering av alla relationer.

Ansvar och tillitskapande funktioner i federationsinfrastrukturen

Roller och ansvarsfördelning

Federationsinfrastrukturen bygger på en uppsättning roller som tillsammans möjliggör tillit, interoperabilitet och digital samverkan. Genom samspel mellan ledningsaktör, operatörer, tillitsmärkesägare och federationsmedlemmar skapas en struktur där ansvar och tillit fördelas och verifieras. Dessa roller verkar både inom och över arkitekturens tre delar: tillitshantering, federationsinfrastruktur och digital samverkan.

• Ledningsaktör
  En övergripande styrande aktör som äger federationsinfrastrukturens regelverk och ansvarar för att definiera tillitsnivåer, godkänna operatörer samt säkerställa den långsiktiga utvecklingen och förvaltningen av federationsinfrastrukturen.
• Tillitsmärkesägare
  Ansvarar för att definiera innebörden av tillitsmärken, formulera tillhörande krav och säkerställa att dessa krav behåller sin semantik, kvalitet och spårbarhet över tid.
• Operatörer
  Operatör är en samlad term för aktörer som tillhandahåller tjänstekomponenter inom federationens infrastruktur. Varje operatörsroll förknippas med en specifik typ av tjänst:
  • Federationsoperatör
    Utgör roten för tillit i federationen och publicerar regler för ett federativt kontext och signerad metadata. Tillhandahåller en Tillitsankartjänst.
  • Anslutningsoperatör
    Möjliggör delegerad anslutning av entiteter genom att aggregera och signera metadata för federationsinfrastrukturen. Tillhandahåller en Anslutningstjänst.
  • Tillitsoperatör
    Utfärdar tillitsmärken till komponenter som uppfyller gemensamt definierade krav. Tillhandahåller en Tillitsmärkestjänst.

• Federationsmedlem
  En aktör som använder federationsinfrastrukturen genom att ansluta digitala tjänster– exempelvis e-tjänst, intygstjänst eller attributkälla – och konsumerar tillitsinformation genom verifierbara intyg och metadata.

Tekniska federationsinfrastrukturtjänster och deras ansvar:

Federationsinfrastrukturen bygger på ett samspel mellan distribuerade komponenter som tillsammans realiserar ett tekniskt nätverk för att förmedla tillitsinformation. Dessa komponenter aggregerar, publicerar och förmedlar metadata i syfte att möjliggöra säker, skalbar och dynamisk samverkan mellan parter. 

• Tillitsankartjänst
  Den yttersta roten för tillit i ett federativt kontext. Publicerar signerad metadata och definierar regler och policys för federationen. Utgör startpunkten i en tillitskedja och möjliggör dess tekniska validering.

• Anslutningstjänst
  En mellanliggande komponent som aggregerar och publicerar signerad metadata från underordnade entiteter. Underlättar skalbarhet och lokal hantering.

• Tillitsmärkestjänst
  Utfärdar Tillitsmärken som intygar att en komponent uppfyller definierade krav. Märken kopplas till specifika egenskaper (t.ex. säkerhetsnivå, autentiseringsmetod) och stärker policybaserad tillit

• Uppslags- och verifieringstjänst
  Ansvarar för att hämta, slå upp och verifiera signerad metadata för en entitet. Används av e-tjänster, klienter och resursservrar för att dynamiskt bygga och verifiera tillitskedjor

Anslutna tjänster och deras funktion:

Federationsmedlemmarnas tjänster ansluts till federationsinfrastrukturen för att möjliggöra digital samverkan över organisationsgränser. Genom att konsumera metadata deltar de i ett gemensamt ekosystem där tillitsinformation och interoperabilitet hanteras på ett standardiserat sätt

• Intygstjänst
  Utfärdar identitetsintyg och/eller åtkomstintyg och beskriver användarens identitet och behörigheter

• Attributkälla
  Tillhandahåller attribut. Exempelvis personnummer, yrkesroll, behörigheter eller organisationstillhörighet.

• Resursserver (API)
  Exponerar skyddade resurser (informationstjänster, datakällor)

• E-tjänst
  Initierar åtkomstbegäran, tar emot och konsumerar identitets- och behörighetsinformation.

• Klient
  Intiterar åtkomstbegäran, begär åtkomstintyg via auktorisationstjänst och anropar resursserver med hjälp av åtkomstintyg

En detaljerad beskrivning av federationens arkitektur, komponenter, roller och hur metadata publiceras och verifieras finns i dokumentet Federationsinfrastruktur

Digital samverkan

Digital samverkan utgör ett tillämpningslager i Enas arkitektur för infrastruktur och behörighet, där två eller flera parter – till exempel myndigheter, regioner eller andra organisationer – på ett tillitsfullt sätt utbyter information digitalt med hjälp av federationens tekniska och organisatoriska ramverk.

Samverkan bygger på att aktörer ansluter sina komponenter (såsom e-tjänster, API:er, legitimeringstjänster eller auktorisationstjänster) till infrastrukturen, och därefter genomför informationsutbyte inom ramen för federationens regelverk. Varje åtkomstförfrågan vilar på etablerad tillit, verifierbar metadata, och säker hantering av digitala intyg.

Tillit till andra tjänster

För att två aktörer ska kunna etablera digital samverkan behöver de ha tillit till varandras tjänster.

Genom att en aktör ansluter via en anslutningsoperatör och tilldelas relevanta tillitsmärken, etableras en verifierbar grund för tillit inom federationen. Det innebär att andra parter kan lita på att den anslutna aktören uppfyller gemensamma säkerhets- och kvalitetskrav

• Federationsmedlemmar
  Aktörer som som ansluter till federationsinfrastrukturen – exempelvis legitimeringstjänster, auktorisationstjänster, e-tjänster eller resursservrar – kallas federationsmedlemmar. Dessa registreras via en anslutningsoperatör och får sin metadata signerad och verifierbar enligt federationens regelverk.

• Tillitsmärken
  För att säkerställa tillförlitligheten i informationsutbytet måste alla ingående komponenter (t.ex. intygstjänster, attributkällor, klienter) vara tilldelade tillitsmärken som anger vilken tillitsnivå de lever upp till. Dessa märken bygger på informationssäkerhetskrav kopplade till konfidentialitet och riktighet.

Digital samverkan med stöd av federationsinfrastrukturen

Federationsinfrastrukturen möjliggör att tillitsinformation – som metadata och intyg – kan verifieras tekniskt och automatiserat.

När två parter ska samverka digitalt via federationsinfrastrukturen krävs att vissa steg genomförs för att säkerställa identitet, behörighet och tillit. Nedan beskrivs det typiska flödet – från verifiering av metadata till åtkomstbeslut och säkert informationsutbyte

• Verifiering genom federationens tekniska infrastruktur
  Metadata verifieras med hjälp av en Uppslags och verifieringstjänst, som kontroller av signaturer, certifikat och tillitsmärken.

• Åtkomstbegäran
  En begäran om att få tillgång till viss digital information eller funktionalitet. Den initieras av en part (t.ex. en klient eller e-tjänst) och inkluderar information om syftet med åtkomsten och vilket underlag som krävs (t.ex. identitet, behörighet, kontextuella attribut).

• Intyg
  Svar på begäran levereras i form av digitala intyg (t.ex. ID-token, access token, claims) från intygstjänster eller attributkällor. Dessa intyg är digitalt signerade och innehåller verifierbara påståenden om användaren eller systemet.

• Åtkomstbeslut och informationsutbyte
  När metadata och intyg är verifierade kan e-tjänsten fatta ett åtkomstbeslut. Om åtkomst beviljas kan utbytet av information ske säkert och i enlighet med federationens regelverk.

En fördjupad beskrivning av hur digital samverkan går till, inklusive tekniska flöden, finns i dokumentet  Digital samverkan

Stödprocesser

Stödprocesser utgör den del som binder samman tillitshantering, federationsinfrastruktur och digital samverkan till en fungerande helhet. Denna del är tvärgående och syftar till att skapa konsekvens, samordning och rättssäkerhet vid användning och införande av federationsinfrastrukturen.

Stödprocesserna omfattar exempelvis:

• Granskning och tilldelning av tillitsmärken, inklusive självdeklarationer, revisioner och kontrollmekanismer.

• Anslutning av aktörer, där tekniska och organisatoriska krav verifieras och dokumenteras innan aktörer inkluderas i federationen.

• Avtalshantering, med huvudavtal och bilagor som reglerar roller, ansvar, teknisk integration och informationssäkerhet.

• Incident- och förändringshantering, som möjliggör strukturerad hantering av avvikelser, säkerhetsincidenter och livscykelförändringar.

Dessa processer tillämpas genom definierade regelverk i respektive delsystem, men fungerar i sig som möjliggörare för att hela arkitekturen ska kunna användas samordnat, spårbart och skalbart.

En närmare beskrivning av stödprocesser såsom anslutning, kravgranskning, avtalsstruktur och incidenthantering finns i dokumentet Stödprocesser