1. Inledning

1.1 Vad är detta dokument?

Detta dokument beskriver den taktiska färdplanen för Federationskontext BAS som den första operativa tillämpningen av den gemensamma federationsplattformen inom Samordnad identitet och behörighet (SIB).

Dokumentet anger vad BAS levererar, i vilken ordning förmågor tillämpas, vilka aktörer som är involverade och vilka förutsättningar som måste vara på plats. Det skiljer uttryckligen mellan de förmågor som BAS erbjuder för att möta E-hälsomyndighetens (EHM) behov och de förmågor som erbjuds generiskt till övriga aktörer (se kapitel 3).

1.2 Hur förhåller sig denna färdplan till färdplanen för federationsplattformen?

Samordnad identitet och behörighet bygger på en tydlig skiktning mellan två nivåer:

• Federationsplattformen är den gemensamma normativa grunden, d.v.s. "ramverksnivån". Här fastställs definitioner, rollmodell, regelverk, tekniska ramar, profiler, avtalsstrukturer och krav. Inga operativa tjänster ingår. Digg ansvarar för detta i rollen som ledningsaktör. Plattformens normativa artefakter publiceras öppet och kan tillämpas av aktörer som vill etablera egna federationskontexter.
• Federationskontexter är konkreta tillämpningar av ramverket, d.v.s. tillämpningsnivån. En federationskontext uppstår genom att ramverkets innehåll tillämpas med specifika parter, syfte och avgränsningar, och avgränsas av anslutning till ett tillitsankare. Här tillhandahålls operativa tjänster: tillitsankartjänst samt uppslags- och verifieringstjänst. BAS är den första sådana tillämpningen. Digg agerar här i rollen som federationsoperatör.

Relationen mellan de två färdplanerna är:

• färdplanen för federationsplattformen anger vilka normativa förmågor som utvecklas och i vilken ordning (stegmodellen).
• BAS-färdplanen anger hur, när, av vem och för vilket syfte dessa förmågor tillämpas operativt.

BAS-färdplanen definierar inga egna steg. Den refererar till plattformsfärdplanens stegmodell och förmågebeskrivningar (se Taktisk färdplan - Federationsplattform).

1.3 Drivande inriktning: Nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvård

Enligt Diggs regleringsbrev 2026 ska myndigheten, inom ramen för Ena, utveckla och tillhandahålla en sammanhållen infrastruktur för identitets- och behörighetshantering, och när det gäller en nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården ska uppdraget genomföras i nära dialog med E-hälsomyndigheten.

BAS utvecklas därför primärt med utgångspunkt i EHM:s konkreta behov för att realisera den nationella digitala infrastrukturen (NDI) för hälso- och sjukvården. NDI ska möjliggöra säker och effektiv informationsdelning mellan kommunal vård, regional hälso- och sjukvård och tandvård samt stödja patientsäkerhet, minskad administration och kraven i EHDS-förordningen.

Inriktningen tjänar två syften: den säkerställer att BAS möter verkliga, konkreta behov redan från start, och den ger den praktiska erfarenhet som behövs för att förstå hur både Federationskontext BAS och federationsplattformen ska utformas framåt. Alternativet att försöka förutse alla tänkbara behov i förväg bedöms inte vara en framkomlig väg.

2. Varför BAS - och varför Digg, nu?

Att bygga upp en gemensam infrastruktur för identitet och behörighet låter sig inte göras enbart på ritbordet. Den måste prövas i praktiken. Federationskontext BAS är det första konkreta steget: den första federationskontext där den gemensamma federationsplattformen tillämpas i skarp drift.

Att det blir just Digg som etablerar BAS är i grunden en fråga om genomförbarhet. Digg är redan tillitsankare inom Sweden Connect och bygger och driftar i dag de typer av komponenter som en federationskontext kräver. Startsträckan för att också etablera en federationskontext och axla rollen som federationsoperatör är därför kort. Det mest pragmatiska och realiserbara är att Digg gör det.

Att börja i en konkret tillämpning ger dessutom det lärande som behövs för att forma både BAS och federationsplattformen framåt, i stället för att försöka förutse alla tänkbara behov i förväg, vilket inte bedöms vara en framkomlig väg.

En sak är viktig att slå fast: BAS är inte "den nationella roten". Det som är nationellt gemensamt är ramverket, d.v.s. federationsplattformen, inte BAS. Andra aktörer som har samverkansbehov kan etablera egna federationskontexter med stöd av samma ramverk.

För den som vill förstå närmare vad BAS omfattar hänvisas till Definition av BAS som federationskontext, och för en beskrivning av värdet och erbjudandet till Erbjudande (BMC).

3. Federationskontext BAS - inriktning och prioritering

3.1 Vad BAS löser, och för vem

BAS finns för att lösa ett återkommande problem. När två organisationers it-system ska utbyta information automatiskt behöver den mottagande sidan kunna lita på vem som är i andra änden, vilket system det är och vilken organisation som står bakom det, utan att parterna först måste komma överens en och en. Det är den tilliten BAS tillhandahåller.

BAS har två syften som ligger på olika tidshorisonter.

På kort och medellång sikt drivs BAS av ett konkret behov. E-hälsomyndigheten ska etablera en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården, och Digg har i uppdrag att stödja det arbetet. Det styr vad BAS realiserar först.

På lång sikt är BAS tänkt att fylla en bredare roll: att vara hemvist för informationsutbyten som inte hör hemma i någon av de mer nischade federationer som redan finns, t.ex. åtkomst till grunddata som många aktörer behöver, eller utbyten mellan ett fåtal parter. Det är BAS långsiktiga existensberättigande.

BAS är öppen för andra aktörer som uppfyller kontextens krav, men erbjudandet till dem är till en början avgränsat (vad som ingår framgår nedan). Primärt riktar sig BAS till de verksamheter som omfattas av förslaget till ändrad instruktion för Digg, som lämnades i samband med slutrapporten i december 2025. Andra organisationer kan ansluta i den mån de skapar förutsättningar för den primära målgruppen, t.ex. som leverantör eller anslutningsoperatör.

Eftersom BAS från start bär hälso- och sjukvårdens behov finns en öppen fråga att hantera framåt: ska hälso- och sjukvården på sikt ha en egen federationskontext, eller räcker BAS? Det är ett medvetet uppskjutet vägval. Vi avgör det först när vi vet mer, efter att ha prövat lösningen i praktiken. Tidpunkten för vägvalet framgår av tidplanen.

3.2 Företrädarskap

I sin enklaste form låter BAS en mottagare avgöra två saker: vilket system som anropar, och vilken organisation som ansvarar för det systemet. För många utbyten räcker det.

Men i praktiken driver organisationer ofta inte sina egna system. En mindre kommun kan låta en leverantör tillhandahålla den tekniska lösningen. Systemet är då inte kommunens eget, men det används för kommunens räkning. Mottagaren behöver i ett sådant fall veta något mer än vem som driver systemet: den behöver veta vilken organisation systemet agerar för.

Den förmågan, d.v.s. att kunna visa och verifiera att ett system agerar för en annan organisations räkning, kallar vi i detta dokument för företrädarskap.

Ett exempel: ett system som drivs av Leverantör AB hämtar information för Tvåköpings kommuns räkning. För att en mottagare ska kunna fatta beslut om åtkomst behöver den förstå att det är Tvåköpings kommun som efterfrågar informationen, om än via en leverantör, och kunna lita på den relationen.

Företrädarskap är, vid sidan av den grundläggande systemidentiteten, det som gör BAS användbart även utanför hälso- och sjukvården. Behovet är vanligt i offentlig sektor och inte bundet till någon särskild domän. Därför är det en av de förmågor BAS avser att erbjuda brett.

3.3 Vilka förmågor BAS tillämpar - och för vem

BAS uppfinner inga egna förmågor. Det tillämpar den stegmodell som federationsplattformen tillhandahåller, där förmågorna införs stegvis. För BAS är det främst de två första stegen som är aktuella i närtid.

Steg 1 ger den grundläggande tilliten: en mottagare kan verifiera vilket system som anropar och vilken organisation som ansvarar för det. Detta erbjuds både för hälso- och sjukvårdens behov och, från 2027, generiskt till andra aktörer.

Steg 2 lägger till två saker. Den ena är företrädarskap, beskrivet ovan. Den andra är egenskapsintyg, d.v.s. förmågan att intyga en verifierbar egenskap hos en organisation eller ett system, exempelvis att en organisation är vårdgivare eller att ett anropande system är ett journalsystem. Företrädarskap erbjuds brett. Egenskapsintyg erbjuds i nuläget endast för E-hälsomyndighetens behov, eftersom vi först behöver lära oss hur egenskapsintyg fungerar i praktiken innan förmågan breddas.

Steg 3 och 4 - som rör användares identitet respektive behörighet är öppna frågor som avgörs senare, mot bakgrund av erfarenheterna från de första stegen.

Figuren nedan sammanfattar hur de två syftena förhåller sig till förmågorna över tid.

3.3 Mappning: syfte × förmåga

4. EHMs behov, NDI-komponenterna och stegvis tillämpning

4.1 Varför en nationell digital infrastruktur behövs

EHDS-förordningen ger patienter rätt till sina hälsodata och ställer krav på att Sverige kan ge både patienter och vårdpersonal åtkomst till relevanta hälsodata, oavsett var i landet, eller i EU, de finns. Hälsodata skapas och lagras hos vårdgivarna, i deras journalsystem.

Problemet är att hälsodata är utspridd. Det finns omkring 18 000 vårdgivare och hundratals olika journalsystem. Ingen kan rimligen fråga alla. Det krävs därför en stödjande infrastruktur som hjälper till att hitta var en viss patients uppgifter finns och att utbyta dem säkert. Det är detta E-hälsomyndigheten bygger som nationell digital infrastruktur. På kort sikt för att uppfylla EHDS, på längre sikt även för annan informationsdelning inom sektorn.

4.2 Infrastrukturens byggstenar i korthet

Infrastrukturen består av ett fåtal samverkande delar. Förenklat finns ett index som vet vilka vårdgivare som har uppgifter om en viss patient, en katalog som vet var systemens gränssnitt finns, och en katalog med kvalitetssäkrade uppgifter om vilka som faktiskt är vårdgivare. Därtill finns funktioner för patientens spärrar och för ombud och företrädare, samt en nationell kontaktpunkt för utbyte över landsgränser.

Dessa delar löser frågan om var informationen finns och hur den hämtas. De säger däremot inget om huruvida den som frågar går att lita på. Det är där BAS kommer in.

4.3 Vad BAS bidrar med - och varför det behövs

Det BAS tillför är tilliten: att den som tar emot ett anrop kan veta vilket system som anropar och vilken organisation som står bakom det, utan att varje par av parter först måste registrera varandra manuellt och hålla informationen uppdaterad.

Alternativet är att varje system som ska ta emot anrop själv håller reda på varje tillåten motpart i form av dess identitet, dess nycklar och vad den får göra och behöva underhålla detta löpande. I ett sammanhang med hundratals system som tillkommer och försvinner över tid blir det ohållbart. BAS gör att tilliten i stället kan hämtas från gemensam, verifierbar information.

I takt med att förmågorna byggs ut kan BAS bära allt mer. Först förmågan att fastställa vilket system och vilken organisation det handlar om. Därefter förmågan att intyga egenskaper, t.ex. att ett anropande system verkligen är ett journalsystem, eller att en organisation verkligen är en vårdgivare och förmågan att uttrycka att ett system agerar för en annan organisations räkning.

4.4 Hur det möter stegen

De tidiga behoven möts till stor del redan i steg 1: att lämna uppgifter till de nationella katalogerna och att låta åtkomsttjänster nå infrastrukturen. Här räcker det ofta att kunna fastställa vilken leverantör som anslutit ett system.

Steg 2 behövs när en mottagare måste kunna avgöra en egenskap, t.ex. om ett anropande system verkligen är ett journalsystem eller om en organisation verkligen är en vårdgivare, eller när ett system agerar för en annan organisations räkning. Egenskapsintygen i detta skede är medvetet enkla; de uttrycker en systemtyp eller en organisationsegenskap, inte resultatet av en djupgående granskning. Federationsoperatören (Digg) avgör vilka utfärdare som är betrodda och vilka slags intyg de får utfärda, men går inte i god för det enskilda intygets sakinnehåll, det ansvarar istället utfärdaren för, och den mottagande parten avgör själv om den litar på intyget. Inledningsvis erbjuds egenskapsintyg endast för E-hälsomyndighetens behov, dels eftersom behovet där är konkret och uttalat, dels för att lärandet kring egenskapsintyg ska få mogna innan förmågan breddas.

Den avgörande frågan och den största risken är skalbarheten. Hälsodata når infrastrukturen via hundratals journalsystem som drivs av i storleksordningen ett hundratal leverantörer. Anslutningsmodellen måste klara den volymen utan särlösningar för varje enskild integration.

4.5 Steg 3 och 4 - framtida frågor

BAS planerar i nuläget för steg 1 och 2. Om BAS ska gå vidare till steg 3 och 4, som handlar om användares identitet respektive behörighet, avgörs först när erfarenheterna från de första stegen utvärderats. Det är sannolikt där frågan om huruvida BAS är rätt hemvist för alla behov ställs på sin spets, eftersom komplexiteten och de sektorsspecifika kraven växer när individnivån tillkommer. Frågan lämnas medvetet öppen och ska avgöras av erfarenhet, inte av principiella ställningstaganden i förväg.

5. Tidplan, milstolpar och beslutspunkter

Figur som övergripande visualiserar milstolpar och beslutspunkter

5.1 Milstolpar

5.2 Beslutspunkter

6. Operativa leveranser

6.1 Tekniska komponenter i produktion

6.2 Regelverk

BAS-specifikt regelverk avses skickas på remiss i juni 2026 och publiceras i draft-version. Det omfattar BAS-specifik anslutningspolicy, registreringspolicyer och metadata-krav, och refererar till federationsplattformens villkorsbilagor, avtalsmallar och policyer.

Förfining av regelverk och avtal för anslutning till federationskontext tas fram under genomförande av VOK-pilot.

6.3 Förvaltningsprocesser

Anslutningsprocess, incidenthantering och ändringshantering ska vara operativa och testas under piloten.

7. Mätbara mål och acceptanskriterier

BAS steg 1 anses uppfyllt när:

• Minst två oberoende federationsmedlemmar har system i drift (klient och resursserver) som kommunicerar via infrastrukturen.
• Ingen manuell utväxling av nycklar eller certifikat mellan parter - tillit etableras via federationsmetadata.
• Anslutningsprocessen är dokumenterad, testad och upprepad.
• Finansieringsmodell fastställd och förankrad.
• Roller, ansvar och policyer dokumenterade och fastställda.
• Förvaltningsprocesser testade i skarp drift.

8. Vad vi behöver lära oss

Piloten och den tidiga driften ska ge svar på frågor som inte kan lösas teoretiskt:

• Anslutningsmodellens skalbarhet. NDI-scenarierna innebär att hundratals system ska anslutas. Fungerar anslutningsprocessen utan specialanpassningar vid denna volym?
• Avtalsstrukturen i praktiken. Håller fullmaktskonstruktionen när anslutningsoperatören tecknar FM-anslutningsförbindelser å federationsoperatörens vägnar?
• Samverkansaktörens roll och obligatoriet. EHM registrerar tjänster som andra organisationer blir skyldiga att ansluta till. Fungerar principen att EHM ansvarar för att anslutningsoperatörer finns för dem som omfattas av obligatoriet, medan federationsoperatören godkänner dem och tillhandahåller förutsättningarna?
• Egenskapsintyg i praktiken. Detta är ett av de viktigaste lärbehoven. Kan egenskapsintyg användas för att uttrycka systemtyp och organisationsegenskap på ett hanterbart sätt? Fungerar avgränsningen till statliga myndigheter som utfärdare och till EHM som enda mottagare? Uppstår behov av mer avancerade granskningsprocesser?
• Företrädarskapets tekniska realisering. Vilken teknisk bärare/mekanism realiserar att en komponent agerar för en annan organisation, och hur avgränsas den mot egenskapsintyg så att det generiska erbjudandet (steg 1 + företrädarskap, utan egenskapsintyg) blir tekniskt koherent? (Se avsnitt 4.3.)
• BAS som hemvist. Räcker BAS förutsättningar för EHM:s behov, eller uppstår krav som motiverar en egen federationskontext? Vilka kriterier avgör frågan (BP4)?

För VOK-piloten finns särskilt utformade Mål och utvärderingskriterier.

9. Risker

• Förväntansglidning. Aktörer förväntar sig att BAS löser juridiska frågor kring datadelning. BAS verifierar avsändare och tillitskedja, den förlitande parten ansvarar fortsatt för åtkomstbeslut.
• Normativa beroenden. BAS kan inte produktionssättas om normativa artefakter från federationsplattformen inte är klara i tid.
• Skalbarhet vid bred anslutning. PDI-scenariot innebär att hundratals system och organisationer ska anslutas. Om anslutningsmodellen inte skalar påverkas NDI-tidplanen.
• Ansvarsfördelning vid obligatoriska tjänster. Kedjan EHM (tillse att anslutningsoperatörer finns för dem som omfattas av obligatoriet) → federationsoperatör (möjliggöra anslutning) → anslutningsoperatör (betjäna aktörerna) behöver fungera friktionsfritt, annars riskerar obligatoriet att inte kunna uppfyllas.
• Finansieringsmodellens mognad. Finansieringsmodellen för operatörsnivån är under utveckling. Om den inte är klarlagd innan anslutningsoperatörer förväntas investera kan nödvändiga aktörer inte delta.
• BAS kontra eget federationskontext. Om BAS visar sig otillräcklig för EHM:s behov behöver en övergång till ett sektorsspecifikt federationskontext kunna ske utan att redan anslutna parter påverkas.
• Oklara signaler om BAS framtid. Om samverkansaktörer uppfattar intern osäkerhet om BAS långsiktiga roll minskar incitamentet att investera i anslutning. Tydlig och konsekvent kommunikation om BAS inriktning är en förutsättning för förtroende.
• Överlappande parallella initiativ. Initiativ utanför SIB berör delvis samma tillämpningsområde. Otydlig avgränsning kan skapa förvirring hos aktörer som ska välja anslutningsväg.