...
Vidare kommer infrastrukturen att tillämpa en utökning av specifikationen som möjliggör att Anslutningstjänster kan publicera och tillgängliggöra metadata å digitala tjänsters vägnar. Detta innebär att en anslutande aktör – till exempel en kommun eller leverantör – inte behöver signera och exponera metadata själv, utan kan istället representeras av anslutningsoperatören. Det minskar teknisk komplexitet, sänker trösklarna för anslutning och ökar förutsättningarna för en bred och inkluderande federationsinfrastruktur.
Teknisk interoperabilitet med andra federativa kontexter
Federationsinfrastrukturen inom Ena är utformad för att vara normerande för offentlig sektor, men inte tvingande. Det innebär att aktörer inom exempelvis vård, utbildning eller kommunal verksamhet kan använda den tekniska infrastrukturen och de gemensamma tillitskapande kraven i Ena som grund – men att det samtidigt finns utrymme för andra federativa kontexter med särskilda behov, till exempel i form av kompletterande styrning, alternativa tillitsmodeller eller särskilda policykrav.
Sådana kontexter kan ha:
en egen ansvarsfördelning,
andra sätt att formulera tillitskapande krav,
eller ytterligare ledningsfunktioner utifrån sektor- eller samverkansbehov.
Det viktiga är att den tekniska grunden – användning av OpenID Federation-protokoll, signerad metadata och verifierbara tillitskedjor – är gemensam. Det möjliggör interoperabilitet mellan olika kontexter, och gör det möjligt för en och samma aktör att delta i flera federativa sammanhang parallellt, utan att behöva bygga om sina tekniska komponenter.
Ena skapar därmed en gemensam grund för tillit och interoperabilitet, men utan att begränsa möjligheten till kompletterande initiativ eller anpassade modeller. På så sätt kan infrastrukturen stödja både samordning och mångfald – och bidra till en hållbar och flexibel digital samverkan över tid.
Roller och ansvar
Ledningsaktör inom Ena
...