Enas behov av
...
federationsinfrastrukturen
Enkelhet och kostnadseffektivitet
Infrastrukturens komplexitet ska hanteras centralt så att det blir enkelt för federationsmedlemmar att ansluta.
Det innebär:stöd för smidig registrering av nycklar,
distribuerad anslutning och
möjlighet till delegerad självadministration.
Samordning av tillitsskapande krav
Konsoliderade säkerhetskrav och gemensamma tillitsskapande krav ska förmedlas till alla parter.
Förmågan att hantera och sprida tillitsinformation på ett distribuerat sätt är avgörande,
liksom att kunna tilldela och verifiera tillitsmärken.
Återanvändning av befintliga investeringar
Infrastrukturen ska kunna samverka med redan etablerade lösningar – legitimeringstjänster, attributkällor och befintliga federationer
och stödja efterlevnadskontroller utan att duplicera kostnader eller processer.
Robusthet och säkerhet
Federationsinfrastrukturen måste vara tålig, med redundans,
stöd för alternativa kommunikationsnät (t.ex. SGSI) och
kontinuerliga kontroller av efterlevnad och säkerhet.
Skalbarhet och flexibilitet
Nya aktörer ska kunna anslutas enkelt, och både infrastrukturen och de tekniska komponenterna för IAM måste kunna växa.
Det ska även vara möjligt att etablera nya samverkanskontexter över tid utan att påverka redan anslutna aktörer.
Styrning, reglering av federationsinfrastrukturen
Styrning av federationsinfrastrukturen (Ledningsaktörens ansvar)
Denna styrning handlar om övergripande reglering av hela infrastrukturen. Ledningsaktören sätter de ramar och krav som alla federationskontext och tillitsankartjänster måste följa för att vara en del av den nationella helheten.
Syftet är att säkerställa samhällelig styrning, neutralitet och enhetlighet i hur federationsinfrastrukturen används.
Omfattar t.ex.:
Grundläggande säkerhetskrav och tillitsskapande principer
Gemensamma tekniska specifikationer och standardval (t.ex. att OIDF används)
Regler för hur tillitsankartjänster får etableras och anslutas
Krav på revision, incidentrapportering och förändringshantering
Ramverk för hur tillit, ansvar och avtal ska utformas
Motsvarar alltså den "yttre styrningen" – den nationella ramen.
OIDF-policy (Federationsoperatör)
Denna policy gäller inom ett specifikt federationskontext, dvs. inom en viss tillitsankartjänsts domän.
Syftet är att säkerställa att aktörerna inom just den federationen följer både de gemensamma nationella ramarna och de specifika krav som gäller för den aktuella federationen.
Omfattar t.ex.:
Hur metadata ska publiceras och valideras
Vilka tillitsmärken som accepteras inom federationen
Hur tillitsnivåer, LoA eller certifikat ska tolkas
Krav på anslutna parter och hur efterlevnad verifieras
Detaljerade regler för trust chain och trust mark-hantering
Motsvarar alltså den "inre styrningen" – den operativa policyn som omsätter de nationella reglerna i praktiken.
| Perspektiv | Styrning av federationsinfrastrukturen | OIDF-policy (Federationsområdesansvarig) |
|---|---|---|
| Nivå | Nationell, övergripande | Federationskontext, operativ |
| Ansvarig | Ledningsaktör | Federationsoperatör |
| Syfte | Gemensam styrning och samordning | Säkerställa efterlevnad av gemensamma regler inom ett Federationskontext |
| Fokus | Ramar, standarder, roller, tillsyn | Implementering, validering, metadata och tillitsmärken |
| Typ av krav | Strategiska och juridiska | Tekniska och operativa |
OIDF Arkitektur
En Tillitsankartjänst utgör den yttersta källan till tillit och skapar därmed ett federationskontext – en gemensam teknisk ram där anslutna tjänster kan verifieras och ingå i samma tillitssammanhang. Inom ett sådant federationskontext kan aktörer dessutom använda tillitsmärken för att definiera vilka tillitsskapande krav som är uppfyllda. På så sätt kan man etablera olika samverkanskontexter där informationsutbyte sker på villkor som är anpassade efter behov och kravbild, utan att frångå den gemensamma tekniska grunden.
...
ATT-GÖRA 3: kvalitetsgranska slutsatserna!!!
| HTA | NTA | DTA m. TBE | IIMAR | |
|---|---|---|---|---|
| Plus | Plus: Enkelt, fint och tydligt.
| Lokala tillitsmärken stöds, dvs federad hantering, medan samverkan mellan federativa kontext endast kan basera sig på nationellt godkända märken. Digg kan lägga ut federationstillitsankare på sektorsmyndigheter utan att det försvårar interoperabilitet över sektorsgränser. Lyckas vi skapa bra gemensamma tillitsmärken bör inte behovet av specifika tillitsmärken i respektive sub-tillitsankare bli lika stort.
|
|
|
Minus |
|
|
|
|
Ena NTA
OIDF Trust Anchor Policy
...