Versions Compared

Key

  • This line was added.
  • This line was removed.
  • Formatting was changed.

...

Denna styrning handlar om övergripande reglering av hela infrastrukturen. Ledningsaktören sätter de ramar och krav som alla federationskontext måste följa för att vara en del av den nationella federationsinfrastrukturen.

Syftet är att säkerställa styrningsäkerställa styrning, neutralitet och enhetlighet i hur federationsinfrastrukturen används för att skapa interoperabilitet mellan federationskontext.

Omfattar t.ex.:

  • Grundläggande säkerhetskrav och tillitsskapande principer

  • Gemensamma tekniska specifikationer och standardval (t.ex. att OIDF används, och vilka protokoll som kan användas)

  • Regler för hur federationskontext får etableras och anslutas

  • Krav på revision, incidentrapportering och förändringshantering

  • Ramverk för hur tillit, ansvar och avtal ska utformas

Motsvarar alltså den "yttre styrningen" – den nationella ramen.

Användning av federationsinfrastrukturen (Federationsoperatörer)

Denna policy gäller inom ett specifikt federationskontext.

Syftet är att säkerställa att aktörerna inom just den federationen följer både de gemensamma nationella ramarna och de specifika krav som gäller för den aktuella federationen.

Omfattar t.ex.:

  • Vilken metadata ska publiceras och valideras

  • Vilka tillitsmärken som accepteras inom ett federationskontext.

  • Eventuella utökningar av nationella regelverk

Motsvarar alltså den "inre styrningen" – den operativa policyn som omsätter de nationella reglerna i praktiken.

PerspektivStyrning av federationsinfrastrukturenOIDF-policy (Federationsområdesansvarig)
NivåNationell, övergripandeFederationskontext, operativ
AnsvarigLedningsaktörFederationsoperatör
SyfteGemensam styrning och samordningSäkerställa efterlevnad av gemensamma regler inom ett Federationskontext
FokusRamar, standarder, roller, tillsynImplementering, validering, metadata och tillitsmärken
Typ av kravStrategiska och juridiskaTekniska och operativa

...

En Tillitsankartjänst utgör den yttersta källan till tillit och skapar därmed ett federationskontext – en gemensam teknisk ram där anslutna tjänster kan verifieras och ingå i samma tillitsstruktur. Inom ett sådant federationskontext kan aktörer dessutom använda tillitsmärken för att definiera vilka tillitsskapande krav som är uppfyllda. På så sätt kan man etablera olika samverkanskontexter där informationsutbyte sker på villkor som är anpassade efter behov och kravbild, utan att frångå den gemensamma tekniska grunden.

...