Page History

Inom Ena

Beskrivning: En nationell Tillitsankartjänst som är rot. Befintliga federationer är Anslutningstjänster.
Pros:

• Centraliserad styrning → enhetlig policy och tydlig ansvarsfördelning.

• Tillitskedjor blir enkla, deterministiska och alltid förankrade i samma Tillitsankartjänst → enkel validering.

• Kompatibel med standard OpenID Federation.

Cons:

• All onboarding och tillitsmärkeshantering måste gå via den nationella Tillitsankartjänsten → ökad administration.

• Begränsad flexibilitet för federationer (Fed A, Fed B) att göra egna anpassningar.

• Risk för flaskhalsar och tung styrning

Beskrivning: Varje federation har en egen Tillitsankartjänst, men dessa pekar uppåt mot en nationell Tillitsankartjänst.
Pros:

• Varje federation har egen kontroll över sin Tillitsankartjänst och sina nycklar.

• Möjliggör anpassning till lokala/regionala krav samtidigt som nationella regler följs.

• Stödjer integration av självständiga federationer.

• Cross-federation validering blir enklare (alla slutar i samma nationella TA).

Cons:

• Vid validering måste entiteter kunna hantera flera Tillitsankartjänster

  • Lokal

  • Nationell

• Risk för olika valideringsresultat beroende på om man startar i lokal eller nationell Tillitsankartjänst.

• Kräver tydlig samordning så att policys inte krockar

Beskrivning: Varje federation har en helt fristående Tillitsankartjänst. Nycklar publiceras via en extern Trusted Bridging Entity (TBE). Ingen hierarki.
Pros:

• Full autonomi för varje federation.

• Möjlighet till selektiv interoperabilitet utan gemensam rot.

• Flexibel, olika federationer kan utvecklas självständigt.

Cons:

• TBE ligger utanför OpenID Federation-specifikationen → kräver separat styrning och standardisering.

• Risk för fragmentering om inte stark governance upprättas.

• Ingen automatisk tillitskedja → validerare måste hantera flera nyckeluppsättningar parallellt.

• Större administrativ börda vid onboarding och nyckelhantering

Beskrivning: Flera oberoende Tillitsankartjänster länkas ihop genom gemensamma Anslutningstjänster (shared Intermediates).
Pros:

• Möjliggör interoperabilitet för underordnade utan att Tillitsankartjänster behöver underordna sig varandra.

• Flexibel anslutning – samma Anslutningstjänst kan knytas till flera Tillitsankartjänster.

• Stödjer gradvis integration mellan federationer.

• Entiteter kan delta i flera federationer via samma Anslutningstjänst.

Cons:

• Komplexitet ökar när fler Tillitsankartjänster ansluts.

• Intermediates måste hantera flera överordnade.

• Tillitsmärkeshantering blir splittrad – olika utfall beroende på vilken Tillitsankartjänst man validerar mot.

• Risk för policyfragmentering mellan kedjor

• Entiteter och Uppslags-/verifieringstjänster måste kunna hantera flera tillitskedjor, vilket ökar krav på implementation och kan ge olika valideringsresultat beroende på vald kedja

OIDF Policyhantering

• All policy definieras i den nationella Tillitsankartjänsten och slår igenom top-down.

• Policys blir enhetliga och entydiga, vilket gör validering enkelt och konsekvent.

• Begränsad möjlighet för underordnade federationer (Anslutningstjänster) att lägga till egna krav – det riskerar att krocka med den centrala styrningen

• Policy kan definieras både i den nationella Tillitsankartjänsten och i lokala federationers Tillitsankartjänster.

• Om validering görs mot en lokal TA → lokala regler gäller. Om validering görs via den nationella TA → både nationella och lokala regler slår igenom.

• Risk för inkonsekvent policy tillämpning beroende på vilken väg en verifiering går.

• Ingen gemensam policykedja i federationens metadata.

• Varje Tillitsankartjänst definierar sin egen policy helt självständigt.

• För att möjliggöra interoperabilitet måste TBE (Trusted Bridging Entity) eller motsvarande governance-funktion definiera gemensamma minimikrav för att få vara med.

• All faktisk policytillämpning blir lokalt scope:ad till respektive TA.

• Varje Tillitsankartjänst behåller sin egen policy och publicerar den separat.

• Anslutningstjänster som är delade måste hantera och förena policyer från flera olika Tillitsankartjänster.

• Vid validering måste en kedja väljas → policyn som tillämpas beror på vilken Tillitsankartjänst som är slutpunkt.

• Risk för divergens: samma Intermediate kan ge olika valideringsresultat beroende på vilken kedja som följs.

Ena Governance

• Behövs främst för att underlätta tillämpning och förståelse av den centrala policyn – t.ex. stödmaterial, vägledningar och gemensamma processer för anslutning.
• Ena:s roll blir alltså att stötta införande och praktisk användning, snarare än att kompensera för tekniska brister i styrningen

• Ena behöver ge vägledning, profileringar och exempel på hur lokala federationer ska komplettera den nationella policyn.
• Även processer för konflikthantering behövs, eftersom OIDF-policy mekanismer inte räcker för att undvika interoperabilitet mellan NTA och LTA

• Ena måste etablera governance, gemensamma minimikrav, och koordinering av nyckelpublicering och policy.
• Här blir mjuk styrning den enda möjligheten att skapa interoperabilitet.

• Ena måste stötta genom att samordna hur Intermediates ska publicera metadata och tillitsmärken på ett enhetligt sätt över flera TA:er.
• Även vägledning för hur validering ska göras när flera Tillitsankartjänster är möjliga för validering av tillit.

Konsekvenser för

Ledningaktör

• Säkerställa att aktörer förstår och kan tillämpa policyn i praktiken, genom vägledningar, stöd i onboarding och gemensamma processer.

• Ge ramar för hur lokala federationers policy ska komplettera den nationella. Ta fram profileringar, processer och konflikthantering som jämkar nivåerna.

• Samordna hur Intermediates ska hantera och publicera policy från flera Tillitsankartjänster.
• Säkerställa gemensam hantering av tillitsmärken och ge riktlinjer för multipla valideringskedjor.

Konsekvenser för nationell federationsoperatör

• Säkerställa att anslutna Anslutningoperatörer förstår och följer nationell policy, hantera onboarding och incidentprocesser, samt vara stödjande i praktisk drift.

Konsekvenser för

Federationsoperatör

• Översätta nationell policy till lokal policy,
• Stödja medlemmar i att följa nationell och lokal policy, och rapportera konflikter uppåt till Ledningsaktören.

• Delta och Koordinera mellan olika Federationsoperatörer för att säkerställa konsekvent publicering av nationella Tillitsoperatörer
• Ge vägledning om valideringsskillnader och stödja Anslutningoperatörer i att hantera motstridiga krav.

Konsekvenser för

Anslutningsoperatör

Konsekvenser för federationsmedlemmar