...
Modellen utgår från att flera tillitsankartjänster (Trust Anchors) kan samexistera och samverka inom en gemensam nationell styrningsram. Varje tillitsankartjänst ansvarar för ett eget federationskontext, där aktörerna kan välja vilka delar av de nationellt gemensamma tekniska specifikationerna, tillitsskapande krav och styrningsprinciper som ska tillämpas för att möta respektive behov. Interoperabiliteten mellan kontexterna säkerställs genom gemensamma anslutningstjänster, format och tillitsramar.
Alternativa modeller för Enas federationsinfrastruktur
Vid etableringen av den nationella federationsinfrastrukturen finns två vägval för hur den gemensamma infrastrukturen initialt kan konfigureras.
...
Alternativ 2 – Initialt två federationskontexter: nationell identitet samt organisationsöverskridande identitet och behörighet
I detta alternativ etableras två separata men interoperabla federationskontexter under gemensam nationell styrning.
Det första federationskontextet omfattar svensk e-legitimering och identitetsintyg, med tillitsnivåer och regelverk enligt eIDAS och nationella krav.
Det andra omfattar organisationsöverskridande identitet- och behörighetshantering, med fokus på behörighetsintyg, attribut och tillitsmärken mellan organisationer.
De båda kontexterna delar teknisk infrastruktur, gemensamma format och verifieringsmekanismer men kan tillämpa olika tillitsmodeller och juridiska krav. Denna modell ger större flexibilitet och gör det möjligt att särskilt hantera sektorsövergripande samverkan utan att påverka befintlig e-legitimationsfederation.
Flera federationskontexter under gemensam styrning
Den svenska federationsinfrastrukturen bör föreslås därför initialt omfatta minst två federationskontexter:
– Ett federationskontext för svensk e-legitimering med fokus på identitetsintyg, certifiering och säkerhetsnivåer enligt eIDAS och nationella krav.
– Ett federationskontext för behörighetshantering med fokus på förmedling av behörighetsintyg, attribut och tillitsmärken mellan organisationer.
De båda kontexterna utgår från delvis olika tillitsstrukturer men verkar inom samma federationsinfrastruktur, delar gemensamma tjänster såsom anslutnings- och verifieringstjänster och följer samma övergripande regelverk.
Behovet av internationell samverkan är samtidigt centralt. Federationsinfrastrukturen ska kunna samverka med motsvarande lösningar i andra länder och utbyta tillitsinformation på ett standardiserat och verifierbart sätt. Det möjliggör gränsöverskridande användning av både svenska e-legitimationer och behörighetsintyg, samtidigt som nationell styrning och tillitsramverk bevaras.
Etablering av nya federationskontexter vid behov av särskild teknisk samverkan
Nya tillitsankartjänster kan införas när tekniska behov uppstår som inte kan eller bör lösas inom befintligt federationskontext, till exempel olika protokoll, tillitsnivåer, krypteringsmetoder eller integrationsmodeller. Ett exempel är ett federationskontext för behörighetshantering, där tillitsstrukturen och de tekniska mekanismerna skiljer sig från e-legitimering men där interoperabilitet mellan kontexterna fortfarande krävs.
Varje ny tillitsankartjänst fungerar då som en självständig Trust Anchor enligt OIDF-specifikationen men verkar inom Ena:s gemensamma styrningsram och följer gemensamma tillitsskapande principer.
IIMAR som modell för samordnad interoperabilitet
Den nationella federationsinfrastrukturen ska bygga på OIDF-modellen IIMAR (Interlinked Intermediates with Multi-Anchor Resolution). I denna modell kan flera oberoende Trust Anchors (tillitsankartjänster) samexistera utan hierarki, gemensamma Intermediates (anslutningstjänster) kan vara kopplade till flera tillitsankartjänster samtidigt, och aktörer kan verifiera metadata och tillit över flera federationskontexter.
Nationell samordning, tillitsstyrning och interoperabilitet
Ledningsaktören inom Ena ansvarar för att erkänna tillitsankartjänster (federationskontexter) som en del av den nationella infrastrukturen och säkerställa att de följer det gemensamt överenskomna regelverket och de tekniska principerna för federationsinfrastrukturen. Syftet är att alla federationskontexter ska kunna samverka både tekniskt och tillitsmässigt, med bibehållen rådighet för offentlig sektor även när flera tillitsankartjänster etableras.
...