...
tillämpa gemensamma tolkningar av tillitsskapande krav, säkerhetsnivåer och tillitsmärken,
beskriva vilka typer av informationsutbyte, intyg och attribut som används,
specificera eventuella kompletterande regler eller processer som behövs för samverkan inom det aktuella området, och
hantera gemensamma kontakter, ändringshantering och kommunikation mellan deltagande aktörer.
Ett samverkanskontext etableras vanligen av en samordnande part, exempelvis en sektorsmyndighet eller ett etablerat samverkansinitiativ. Det kan omfatta flera federationskontexter och därmed tillåta samverkan mellan aktörer som verkar under olika federationskontext.
| Perspektiv | Styrning av federationsinfrastrukturen | Policyhantering av Federationskontext |
|---|
| Överenskommelser inom samverkanskontext | |||
|---|---|---|---|
| Nivå | Nationell, övergripande | Federationskontext, operativ användning av infrastrukturen | operativt informationsutbyte |
| Ansvarig | Ledningsaktör | Federationsoperatör | Federationsmedlemmar |
| Fokus | Ramar, standarder, roller, tillsyn |
| Teknisk interoperablitet, validering, metadata och tillitsmärken | Semantisk interoperabilitet | ||
| Syfte | Gemensam styrning och samordning | Säkerställa efterlevnad av gemensamma regler inom ett Federationskontext | tillämpa gemensamma tolkningar av tillitsskapande krav, säkerhetsnivåer och tillitsmärken, |
| Typ av krav | Strategiska och juridiska | Tekniska och operativa | Verksamhetsmässiga |
Rekommendation för Enas federationsinfrastruktur
...