Versions Compared

Key

  • This line was added.
  • This line was removed.
  • Formatting was changed.
Comment: Mindre Justeringar efter dispositionändring

Table of Contents

...

Inledning

OpenID Federation (OIDF) tillhandahåller en arkitektur för hur tillit och interoperabilitet kan etableras mellan organisationer på ett distribuerat och standardiserat sätt. OIDF-specifikationen kan dock tillämpas enligt flera olika arkitekturella mönster, med skilda nivåer av centralisering, ansvarsfördelning och flexibilitet.

För Enas federationsinfrastruktur innebär detta att det finns flera möjliga sätt att organisera relationen mellan tillitsankartjänster, anslutningstjänster och de aktörer som deltar i digital samverkan. Valet av modell påverkar hur tillit etableras, hur metadata valideras och hur nya federationskontexter kan uppstå över tid.

Syftet med detta fokusområde är att ge en översikt över dessa olika tillitsmodeller, analysera deras för- och nackdelar samt belysa hur de svarar mot de arkitekturella drivkrafter som identifierats för Ena. Genom att tydliggöra alternativen kan vi skapa en strategisk plan för hur OIDF-arkitekturen bör användas initialt – och hur vi successivt kan anpassa oss när nya behov, krav och samverkansformer uppstår.

...

Analys av olika tillitsmodeller baserade på OpenID Federation

Tabellen nedan analyserar hur olika tillitsmodeller enligt OpenID Federation kan stödja de arkitekturella drivkrafter som identifierats för Enas federationsinfrastruktur. Varje modell – från den hierarkiska HTA till den mer distribuerade IIMAR – erbjuder olika balans mellan styrning, flexibilitet, interoperabilitet och kostnadseffektivitet. Syftet är att tydliggöra hur val av modell påverkar förmågan att uppnå nationell samordning samtidigt som lokal autonomi, innovation och långsiktig skalbarhet bevaras.

Arkitekturell drivkraftHTA – Hierarchical Trust AnchorsNTA – Nested Trust AnchorsDTA – Disconnected Trust Anchors (med TBE)IIMAR – Interlinked Intermediates with Multi-Anchor Resolution
Ökad kostnadseffektivitetEnhetlig styrning och enkel validering minskar driftkostnader, men central administration ger hög overhead.Delad styrning mellan nationell och lokal nivå minskar kostnader inom varje federationskontext, men kräver samordning.Varje federation bär full kostnad för egen styrning och nyckelhantering, vilket ger låg kostnadseffektivitet.Delad federationsinfrastruktur och återanvändning av anslutningstjänster ger god kostnadseffektivitet, trots något högre komplexitet.
Behov av gränsöverskridande samverkanSvårt att samverka internationellt utan central auktorisation.Möjliggör interoperabilitet via gemensam nationell rot.Ger möjlighet till selektiv interoperabilitet via extern nyckeldistribution (TBE), men risk för fragmentering.Mycket god – möjliggör interoperabilitet mellan flera kontexter utan gemensam hierarki.
Minskad integrationsbördaEnkel valideringsmodell med en gemensam rot för validering av tillitsinformation.Gemensam teknisk grund men lokal ansvarsfördelning kräver viss koordination.Hög integrationsbörda eftersom nyckelhantering och validering sker separat.Gemensam federationsinfrastruktur med flera federationskontext minskar behov av separata integrationer och möjliggör återanvändning.
Främjande av innovation och decentraliseringCentralstyrd modell begränsar lokala initiativ.Möjliggör lokala anpassningar inom nationella ramar.Full frihet till innovation, men risk för oenhetlighet.Stödjer innovation genom flera federationskontext under gemensam styrning och teknisk samordning.
Stöd för behovsdriven förändring över tidTrögrörlig – alla ändringar kräver central uppdatering.Lokala förändringar möjliga inom respektive federationskontext.Hög flexibilitet – varje federation kan utvecklas i egen takt.Mycket flexibel – nya kontexter och kan införas utan att påverka befintliga.
Stöd för utveckling i ett heterogent landskapBegränsad tolerans för variation mellan aktörer.Hanterar olika mognadsnivåer via lokal autonomi och gemensamma regler.Fullt oberoende mellan federationer men utan enhetlig styrning.Mycket god – flera tillitsstrukturer kan samexistera inom en gemensam teknisk och styrd ram.


Tabellen visar att IIMAR-modellen kan ge det bästa samlade stödet för de arkitekturella drivkrafter som definierats för Ena IAM. Modellen kombinerar flexibilitet, decentraliserad utveckling och återanvändning av gemensam teknik, samtidigt som den bevarar nationell samordning och enhetliga principer för tillit och interoperabilitet. Detta gör IIMAR särskilt väl lämpad som grund för en nationell federationsinfrastruktur med flera federationskontexter under gemensam styrning.

...

Info
titleMer information

Mer information, inklusive detaljerade exempel och jämförelser, finns i projektets GitHub-repo: https://github.com/s-hal/oidf-architecture/blob/main/oidf-trust-models.md


ModellHTANTADTA med TBEIIMAR
LänkHTANTADTAIIMAR
Skiss

Image Modified

Image Modified

Image Modified

Image Modified

Kort beskrivningCentraliserad modell med en nationell Trust Anchor som rot. All policy styrs uppifrån och ned via Intermediates. Enkel och enhetlig validering men begränsad flexibilitet.Lokala Trust Anchors som pekar på en övergripande nationell Trust Anchor. Balans mellan lokal autonomi och nationell styrning, med möjlighet till både lokal och central validering.Decentraliserad modell med oberoende Trust Anchors. En Trusted Bridging Entity (TBE) distribuerar nycklar utanför OIDF-specen. Flera oberoende Trust Anchors kan dela Intermediates, vilket möjliggör interoperabilitet utan nyckeldistribution mellan Trust Anchors.

För- och nackdelar

Beskrivning: En nationell Tillitsankartjänst som är rot.

Fördelar:

  • Centraliserad styrning → enhetlig policy och tydlig ansvarsfördelning.

  • Tillitskedjor blir enkla, deterministiska och alltid förankrade i samma Tillitsankartjänst → enkel validering.

Nackdelar:

  • All onboarding och tillitsmärkeshantering måste gå via den nationella Tillitsankartjänsten → ökad administration.

  • Begränsad flexibilitet för federationer (Fed A, Fed B) att göra egna anpassningar.

  • Risk för flaskhalsar och tung styrning

Beskrivning: En nationeTrust Anchor, men dessa pekar uppåt mot en nationell Trust Anchor.

Fördelar:

  • Varje federation har egen kontroll över sin Tillitsankartjänst och sina nycklar.

  • Möjliggör anpassning till lokala/regionala krav samtidigt som nationella regler följs.

  • Stödjer integration av självständiga federationer.

  • Cross-federation validering blir enklare (alla slutar i samma nationella TA).

Nackdelar:

  • Vid validering måste entiteter kunna hantera flera Tillitsankartjänster

    • Lokal

    • Nationell

  • Risk för olika valideringsresultat beroende på om man startar i lokal eller nationell Tillitsankartjänst.

  • Kräver tydlig samordning så att policys inte krockar

Beskrivning: Varje federation har en helt fristående Trust Anchor. Nycklar publiceras via en extern Trusted Bridging Entity (TBE). Ingen hierarki.

Fördelar:

  • Full autonomi för varje federation.

  • Möjlighet till selektiv interoperabilitet utan gemensam rot.

  • Flexibel, olika federationer kan utvecklas självständigt.

Nackdelar:

  • TBE ligger utanför OpenID Federation-specifikationen → kräver separat styrning och standardisering.

  • Risk för fragmentering om inte stark governance upprättas.

  • Ingen automatisk tillitskedja → validerare måste hantera flera nyckeluppsättningar parallellt.

  • Större administrativ börda vid onboarding och nyckelhantering

Beskrivning: Flera oberoende Trust Anchor länkas ihop genom gemensamma shared Intermediates).

Fördelar:

  • Möjliggör interoperabilitet för underordnade utan att Trust Anchors behöver underordna sig varandra.

  • Flexibel anslutning – samma Anslutningstjänst kan knytas till flera Tillitsankartjänster.

  • Stödjer gradvis integration mellan federationer.

  • Entiteter kan delta i flera federationer via samma Intermediate.

Nackdelar:

  • Komplexitet ökar när fler Trust Anchors ansluts.

  • Intermediates måste hantera flera överordnade.

  • Risk för policyfragmentering mellan Trust Anchors
  • Entiteter och Uppslags-/verifieringstjänster måste kunna hantera flera Trust Anchors, vilket ökar krav på implementation,

OIDF stöd

Fullt stöd enligt  OIDF specifikation

Ej fullt stöds enligt OIDF specifikationen

Stöds ej enligt specifikationen

Fullt stöd enligt  OIDF specifikation

OIDF Policyhantering

  • All policy definieras i den nationella Trust Anchor och slår igenom top-down.

  • Policys blir enhetliga och entydiga, vilket gör validering enkelt och konsekvent.

  • Begränsad möjlighet för underordnade federationer att lägga till egna krav – det riskerar att krocka med den centrala styrningen

  • Policy definieras både i den nationella Trust Anchor och i lokala federationers Tillitsankartjänster.

  • Om validering görs mot en lokal TA → lokala regler gäller. Om validering görs via den nationella TA → både nationella och lokala regler slår igenom.

  • Risk för inkonsekvent policy tillämpning beroende på vilken väg en verifiering går.

  • Ingen gemensam policykedja i federationens metadata.

  • Varje Tillitsankartjänst definierar sin egen policy helt självständigt.

  • För att möjliggöra interoperabilitet måste TBE (Trusted Bridging Entity) eller motsvarande governance-funktion definiera gemensamma minimikrav för att få vara med.

  • All faktisk policytillämpning blir lokalt scope:ad till respektive TA.

  • Varje Trust Anchor behåller sin egen policy och publicerar den separat.

  • Indermediates som är delade måste hantera och förena policyer från flera olika Trust Anchors.

  • Vid validering måste en Trust Anchor väljas → policyn som tillämpas beror på vilken Trust Anchor som är slutpunkt.

  • Risk för divergens: samma Intermediate kan ge olika valideringsresultat beroende på vilken kedja som följs.

Analys av olika OpenID Federation tillitsmodeller inom Ena

...

I följande avsnitt analyseras därför konsekvenserna av de olika modellerna för Ena och dess aktörer – med fokus på tillitshantering, federationsinfrastrukturens funktion och förutsättningarna för digital samverkan.

ModellHTANTADTA med TBEIIMAR

Ena

Governance

  • Behövs främst för att underlätta tillämpning och förståelse av den centrala policyn – t.ex. stödmaterial, vägledningar och gemensamma processer för anslutning.
  • Ena:s roll blir alltså att stötta införande och praktisk användning, snarare än att kompensera för tekniska brister i styrningen
  • Ena behöver ge vägledning, profileringar och exempel på hur lokala federationer ska komplettera den nationella policyn.
  • Även processer för konflikthantering behövs, eftersom OIDF-policy mekanismer inte räcker för att undvika interoperabilitet mellan NTA och LTA
  • Ena måste etablera governance, gemensamma minimikrav, och koordinering av nyckelpublicering och policy.
  • Här blir mjuk styrning den enda möjligheten att skapa interoperabilitet.
  • Ena måste stötta genom att samordna hur Intermediates ska publicera metadata och tillitsmärken på ett enhetligt sätt över flera TA:er.
  • Även vägledning för hur validering ska göras när flera Tillitsankartjänster är möjliga för validering av tillit.

Konsekvenser för

Ledningaktör

  • Säkerställa att aktörer förstår och kan tillämpa policyn i praktiken, genom vägledningar, stöd i onboarding och gemensamma processer.
  • Ge ramar för hur lokala federationers policy ska komplettera den nationella. Ta fram profileringar, processer och konflikthantering som jämkar nivåerna.
N/A
  • Samordna hur Intermediates ska hantera och publicera policy från flera Tillitsankartjänster.
  • Säkerställa gemensam hantering av tillitsmärken och ge riktlinjer för multipla valideringskedjor.

Konsekvenser för nationell federationsoperatör

  • Säkerställa att anslutna Anslutningoperatörer förstår och följer nationell policy, hantera onboarding och incidentprocesser, samt vara stödjande i praktisk drift.
  • Ta fram nationell policy som omfattar alla behov av nationell interoperabilitet

N/A

N/A

Konsekvenser för

Federationsoperatör

N/A

  • Översätta nationell policy till lokal policy,
  • Stödja medlemmar i att följa nationell och lokal policy, och rapportera konflikter uppåt till Ledningsaktören.

N/A

  • Delta och Koordinera mellan olika Federationsoperatörer för att säkerställa konsekvent publicering av nationella Tillitsoperatörer
  • Ge vägledning om valideringsskillnader och stödja Anslutningoperatörer i att hantera motstridiga krav.

Konsekvenser för

Anslutningsoperatör




  • Ansluta till flera Tillitsankartjänster
  • Hantera eventuell motsägande policyer
Konsekvenser för federationsmedlemmar

Konsekvenser för federationsmedlemmar

  • Vid validering behöver entiteter bara förhålla sig till en Tillitsankartjänst

  • Vid validering måste entiteter kunna hantera flera Tillitsankartjänster

    • Lokal

    • Nationell


  • Vid validering måste entiteter kunna hantera flera Tillitsankartjänster

    • Lokal

    • Nationell

Behovsanalys

En Tillitsankartjänst utgör den yttersta källan till tillit och skapar därmed ett federationskontext – en gemensam teknisk ram där anslutna tjänster kan verifieras och ingå i samma tillitsstruktur. Inom ett sådant federationskontext kan aktörer dessutom använda tillitsmärken för att definiera vilka tillitsskapande krav som är uppfyllda. På så sätt kan man etablera olika samverkanskontexter där informationsutbyte sker på villkor som är anpassade efter behov och kravbild, utan att frångå den gemensamma tekniska grunden.

...

Att organisera en nationell federationsinfrastruktur kring flera federationskonstext federationskontext och därmed Tillitsankartjänster (Trust Anchor enligt OIDF specifikationen) skapar flexibilitet och möjlighet till anpassning för de olika behov som finns i samverkan.

  1. Olika tillitsmodeller och styrning
    All samverkan behöver inte bygga på samma tillitsramverkmodell för tillit. Vissa sammanhang kräver styrning enligt ISO 27000 med ledningssystem för informationssäkerhet, medan andra skulle kunna bygga på helt andra regelverk eller kravbilder. Genom att tillåta flera Tillitsankartjänster kan man tillämpa olika tillitsmodeller parallellt, men ändå hålla ihop tekniskt via en gemensam federationsinfrastruktur.

  2. Olika tekniska protokoll och standarder
    All samverkan behöver inte ske med OIDC eller OAuth. Det finns etablerade miljöer som bygger på SAML, eller andra standarder. Om all metadata blandas i en och samma federationskontext riskerar infrastrukturen att bli svårhanterlig. Med flera Tillitsankartjänster kan man istället skapa tydliga avgränsningar där varje Tillitsankartjänst ansvarar för sitt tekniska område och sina policyer.

  3. Avgränsade samverkanskontexter
    All samverkan sker inte mellan alla tjänster. I praktiken är det vanligt att grupper av tjänster främst utbyter information med varandra utifrån gemensamma behov och krav. För vissa typer av tjänster, som exempelvis intygstjänster, är det däremot vanligt att de används i flera olika samverkanskontexter eftersom de tillför generella förmågor som många behöver. Andra komponenter, somAPI:er eller klienter, är oftare knutna till ett mer specifikt behov av samverkan. Genom att införa flera Tillitsankartjänster kan man hantera denna variation: intygstjänster kan återanvändas brett, medan mer specialiserade komponenter kan styras inom en snävare kontext.

...

  1. .

...

Arkitekturella drivkrafter

...

Vid etableringen av den nationella federationsinfrastrukturen enligt IIMAR-modellen finns två vägval för hur den gemensamma infrastrukturen initialt kan konfigureras.

...

för att möjliggöra sina kunder att etablera samverkan med aktörer inom olika federationskontexter

AspektAnslutning till federationsinfrastrukturenAnslutning till federationskontextAnslutning till samverkanskontext
SyfteTekniskt tillträde till infrastrukturenTekniska villkor och policy för en viss samverkanpolicy för en viss samverkan
Hanteras avAnslutningsoperatörFederationsoperatör via Anslutningsoperatör & TillitsoperatörerTillitsoperatörer
ResultatKomponentens metadata blir verifieradKomponentens metadata görs verifierbar inom ett federationskontextKomponentens tilldelas tillitsmärken
Typ av tillitTeknisk tillit (signerad metadata)Teknisk tillit (signerad metadata)Teknisk tillit (signerad metadata)

För att helheten ska fungera krävs att interoperabilitet bevaras både inom den tekniska federationsinfrastrukturen och mellan olika federationskontexter.

...

PerspektivStyrning av federationsinfrastrukturenPolicyhantering av FederationskontextÖverenskommelser inom samverkanskontext
NivåNationell, övergripandeFederationskontext, operativ användning av infrastrukturenoperativt informationsutbyte
AnsvarigLedningsaktörFederationsoperatörFederationsmedlemmar
FokusRamar, standarder, roller, tillsynTeknisk interoperablitet, validering, metadata och tillitsmärkenSemantisk interoperabilitet 
SyfteGemensam styrning och samordningSäkerställa efterlevnad av gemensamma regler inom ett Federationskontext

tillämpa gemensamma tolkningar av tillitsskapande krav, säkerhetsnivåer och tillitsmärken,

Typ av kravStrategiska och juridiskaTekniska och operativaVerksamhetsmässiga

Slutsatser (tas bort!?)

2.3.1Etablering av nya federationskontexter vid behov av särskild teknisk samverkan

...