...
Analys av olika tillitsmodeller baserade på OpenID Federation
Utifrån de arkitekturella drivkrafter som identifierats för Ena analyseras i detta kapitel hur olika tillitsmodeller inom OpenID Federation kan stödja en gemensam men flexibelt uppbyggd federationsinfrastruktur.
Analysen fokuserar på hur modellerna skiljer sig i fråga om styrning, tillit och teknisk samverkan – och vilka konsekvenser dessa skillnader får för möjligheten att kombinera nationell samordning med lokal autonomi och gradvis utveckling över tid.
Teknisk jämförelse av OIDF-modeller
...
| Modell | HTA | NTA | DTA med TBE | IIMAR |
|---|
| Länk | HTA | NTA | DTA | IIMAR |
| Skiss | 1: Hierarchical Trust Anchors (HTA)
| 2: Nested Trust Anchors (NTA)
| 3: Disconnected Trust Anchors with External Key Distribution (DTA)
| 4: Interlinked Intermediates with Multi-Anchor Resolution (IIMAR)
|
| Kort beskrivning | Centraliserad modell med en nationell Trust Anchor som rot. All policy styrs uppifrån och ned via Intermediates. Enkel och enhetlig validering men begränsad flexibilitet. | Lokala Trust Anchors som pekar på en övergripande nationell Trust Anchor. Balans mellan lokal autonomi och nationell styrning, med möjlighet till både lokal och central validering. | Decentraliserad modell med oberoende Trust Anchors. En Trusted Bridging Entity (TBE) distribuerar nycklar utanför OIDF-specen. | Flera oberoende Trust Anchors kan dela Intermediates, vilket möjliggör interoperabilitet utan nyckeldistribution mellan Trust Anchors. |
För- och nackdelar | Beskrivning: En nationell Tillitsankartjänst som är rot. Fördelar: Centraliserad styrning → enhetlig policy och tydlig ansvarsfördelning. Tillitskedjor blir enkla, deterministiska och alltid förankrade i samma Tillitsankartjänst → enkel validering.
Nackdelar: All onboarding och tillitsmärkeshantering måste gå via den nationella Tillitsankartjänsten → ökad administration. Begränsad flexibilitet för federationer (Fed A, Fed B) att göra egna anpassningar. Risk för flaskhalsar och tung styrning
| Beskrivning: En nationeTrust Anchor, men dessa pekar uppåt mot en nationell Trust Anchor. Fördelar: Varje federation har egen kontroll över sin Tillitsankartjänst och sina nycklar. Möjliggör anpassning till lokala/regionala krav samtidigt som nationella regler följs. Stödjer integration av självständiga federationer. Cross-federation validering blir enklare (alla slutar i samma nationella TA).
Nackdelar: Vid validering måste entiteter kunna hantera flera Tillitsankartjänster Risk för olika valideringsresultat beroende på om man startar i lokal eller nationell Tillitsankartjänst. Kräver tydlig samordning så att policys inte krockar
| Beskrivning: Varje federation har en helt fristående Trust Anchor. Nycklar publiceras via en extern Trusted Bridging Entity (TBE). Ingen hierarki. Fördelar: Full autonomi för varje federation. Möjlighet till selektiv interoperabilitet utan gemensam rot. Flexibel, olika federationer kan utvecklas självständigt.
Nackdelar: TBE ligger utanför OpenID Federation-specifikationen → kräver separat styrning och standardisering. Risk för fragmentering om inte stark governance upprättas. Ingen automatisk tillitskedja → validerare måste hantera flera nyckeluppsättningar parallellt. Större administrativ börda vid onboarding och nyckelhantering
| Beskrivning: Flera oberoende Trust Anchor länkas ihop genom gemensamma shared Intermediates). Fördelar: Möjliggör interoperabilitet för underordnade utan att Trust Anchors behöver underordna sig varandra. Flexibel anslutning – samma Anslutningstjänst kan knytas till flera Tillitsankartjänster. Stödjer gradvis integration mellan federationer. Entiteter kan delta i flera federationer via samma Intermediate.
Nackdelar: |
OIDF stöd | Fullt stöd enligt OIDF specifikationen | Ej fullt stöd enligt OIDF specifikationen | Stöds ej enligt specifikationen | Fullt stöd enligt OIDF specifikationen |
OIDF Policyhantering | All policy definieras i den nationella Trust Anchor och slår igenom top-down. Policys blir enhetliga och entydiga, vilket gör validering enkelt och konsekvent. Begränsad möjlighet för underordnade federationer att lägga till egna krav – det riskerar att krocka med den centrala styrningen
| Policy definieras både i den nationella Trust Anchor och i lokala federationers Tillitsankartjänster. Om validering görs mot en lokal TA → lokala regler gäller. Om validering görs via den nationella TA → både nationella och lokala regler slår igenom. Risk för inkonsekvent policy tillämpning beroende på vilken väg en verifiering går.
| Ingen gemensam policykedja i federationens metadata. Varje Tillitsankartjänst definierar sin egen policy helt självständigt. För att möjliggöra interoperabilitet måste TBE (Trusted Bridging Entity) eller motsvarande governance-funktion definiera gemensamma minimikrav för att få vara med. All faktisk policytillämpning blir lokalt scope:ad till respektive TA.
| Varje Trust Anchor behåller sin egen policy och publicerar den separat. Indermediates som är delade måste hantera och förena policyer från flera olika Trust Anchors. Vid validering måste en Trust Anchor väljas → policyn som tillämpas beror på vilken Trust Anchor som är slutpunkt. Risk för divergens: samma Intermediate kan ge olika valideringsresultat beroende på vilken kedja som följs.
|
Arkitekturell jämförelse
...
av OIDF-modeller
Tabellen nedan analyserar hur olika tillitsmodeller enligt OpenID Federation kan stödja de arkitekturella drivkrafter som identifierats för Enas federationsinfrastruktur. Varje modell – från den hierarkiska HTA till den mer distribuerade IIMAR – erbjuder olika balans mellan styrning, flexibilitet, interoperabilitet och kostnadseffektivitet. Syftet är att tydliggöra hur val av modell påverkar förmågan att uppnå nationell samordning samtidigt som lokal autonomi, innovation och långsiktig skalbarhet bevaras.
...