Versions Compared

Key

  • This line was added.
  • This line was removed.
  • Formatting was changed.

...

I rapporten har det uppstått en sammanblandning mellan två skilda ansvarsnivåer,  federationsområdesansvar och tillämpningsansvar. Dessa begrepp beskriver olika roller i styrningen kontra användningen av federationsinfrastrukturen och ska inte ses, enligt mig som delar av samma rättsliga eller organisatoriska ansvar.När vi har tittat

på vilka förmågor som infrastrukturen ställer krav på att olika aktörer har, så har vi konstaterat att det saknas en beskrivning om förmågeansvar för vissa förmågor. Vi har landat i att beskriva det som ett "tillämpningsansvar". Detta är alltså inte ett rättsligt eller organisatoriskt ansvar.  Jag har i rapporten lagt in en ytterligare nivå på ansvar – federationsansvar och tillämpningsansvar som vi behöver stämma av. Nedan beskrivs de närmare, därefter varför vi ser behov av att lägga till ytterligare en roll i infrastrukturen, sedan försök att konkretisera ansvaret och sist några frågeställningar som vi kan ha i vår fortsatta diskussion.

Påstånde:

  • Ett federationsområde är en avgränsad del av federationsinfrastrukturen som beskriver hur teknisk interoperabilitet ska uppnås.
    Det omfattar de protokoll, format, profiler och regler som används för utbyte av metadata och behörighetshandlingar, och förvaltas av en federationsområdesansvarig som samordnar medlemmar och tillämpar infrastrukturen inom området.
  • Det kommer finnas två federationsområden för federationsinfrastrukturen inledningsvis, 
    • legitimering av individ (med stöd för OIDC som tekniskt protokoll)
    • legitimering och behörighet av medarbetare, företrädare (med stöd för OIDC och OAuth som tekniska protokoll)
  • Digg kommer vara federationsområdesansvarig för båda dessa.
  • Vidare finns det möjlighet att skapa fler federationsområden för andra tekniska protokoll eller behov av andra strukturer för att hantera tillit, notera att ett federationsområde motsvarar en teknisk Tillitsankartjänst och ansvaret för tillhandahålla ett sådant med tillhörande regler.

...

Tillämpningsansvaret är därmed verksamhetsansvar.

Orsaken/rna Orsaker till sammanblandningen

Att dessa roller uppfattas som en och samma beror ofta på att termen ansvar i juridiska sammanhang tolkas enhetligt, oavsett om det gäller teknik, regelverk eller tillämpning.
I detta fall används dock “ansvar” i två olika betydelser:

...

Ett federationsområde motsvarar ett urval av verktygen i lådan – de verktyg som tillsammans krävs för att uppnå interoperabilitet inom en viss teknisk domän. Ett sådant urval kan exempelvis omfatta hur OIDC och OAuth 2.0 ska användas, vilka format som gäller för metadata och vilka säkerhetskrav som kan tillämpas. Ett annat område skulle kunna vara hur SAML ska användas.

När en aktör vill använda infrastrukturen för ett konkret ändamål uppstår ett tillämpningsansvar, vilket kan liknas vid att välja exakt vilka verktyg som ska användas, och för vilket arbete. Den tillämpningsansvariga aktören bestämmer alltså vilka av verktygen ska användas i praktiken – men alltid inom de ramar och specifikationer som fastställts av ledningsaktören och de federationsområdesansvariga.

Den federationsområdesansvarige ansvarar också för att det inom sitt område finns förutsättningar att ansluta anslutningsoperatörer, det vill säga de tekniska aktörer som möjliggör att medlemmar faktiskt kan kopplas till infrastrukturen. Däremot är det upp till den tillämpningsansvariga aktören, exempelvis E-hälsomyndigheten, att tillse att det finns operatörer att ansluta till för de aktörer som ska använda infrastrukturen i den aktuella tillämpningen, såsom Nationella läkemedelslistan (NLL).

Exempel: 

Exempelvis är Digg både ledningsaktör och federationsområdesansvarig för ett område "A": som omfattar OIDC, OAuth 2.0 och säkerhetskrav enligt Ena gemensamma kravkatalog. 

Om E-hälsomyndigheten vill använda federationsinfrastrukturen kan de välja detta federationsområde, eftersom det tekniskt uppfyller deras behov och omfattar de säkerhetsnivåer som krävs för deras tillämpning – till exempel NLL.

Inom sitt tillämpningsansvar anger E-hälsomyndigheten då att, av Enas säkerhetsnivåer, nivå 3 är lämplig för NLL, och säkerställer att de operatörer som krävs för att ansluta system och aktörer till infrastrukturen finns tillgängliga. (OBS!!! i denna text läggs ingen värdering om eventuell granskning eller efterlevnadskontroll av säkerhetskravs)

...