Page History

Vad som bor på plattformsnivå

Federationsplattformen tillhandahåller tre typer av gemensamt material:

• Avtalsmallar — enhetliga mallar med fasta gemensamma villkor och öppna variabler (markerade med hakparenteser, exempelvis [FEDERATIONSOPERATÖR]).
• Villkorsbilagor (A–G) — bindande krav som alla federationskontexter och dess operatörer och medlemmar följer. De bor i plattformen så att ändringar slår igenom i alla kontexter och på så sätt bibehåller grundtillit och teknisk interoperabilitet.
• Policyer — operationaliserar bilagornas krav till harmoniserade processer. Formella policyutkast är under framtagning.

draw.io Diagram
border false diagramName Normativa artefakter i federationsplattformen simpleViewer false width links auto tbstyle inline lbox true diagramWidth 832 height 1296 revision 1

Hur regelverket är uppbyggt

Regelverket består av fyra lager med skilda funktioner:

1. Avtalsmallar — Tillhandahåller enhetliga mallar som ensas för alla federationskontexter. Det är de instansierade avtalen — där parter, kontext och avgränsningar fylls i — som skapar de formella rättsliga relationerna.
2. Villkorsbilagor (A–G) — Kärnan i regelverket. De bor i federationsplattformen så att ändringar slår igenom i alla federationskontexter och på så sätt bibehåller grundtillit och teknisk interoperabilitet.
3. Policyer — Operationaliserar bilagornas krav till harmoniserade processer. Policyerna är ett medel för att säkerställa att exempelvis anslutning och registrering genomförs på ett enhetligt sätt. Formella policyutkast är under framtagning.
4. Styrningsdokument — Anger formella kriterier för strategiska vägval, till exempel vid etablering av nya federationskontexter.

Huvudprincip: Bilagorna är stabila och gäller för alla kontexter. Policyerna harmoniserar det praktiska genomförandet. Avtalen instansieras sedan för varje specifik kontext — men kärnvillkoren utgår från de gemensamma mallarna och får inte ändras lokalt.

Vad som händer vid instansiering

En federationskontext uppstår genom att avtalsmallarna instansieras: parter, kontextnamn, målgrupp, syfte och eventuella kontextspecifika avgränsningar fylls i. Det är det instansierade avtalet som skapar de formella rättsliga relationerna — mallen i sig är en typnivådokumentation.

Vilka frihetsgrader en kontext har

En federationskontext kan vid instansiering ange sin egen målgrupp, sitt syfte och kontextspecifika tillägg. Kontexten kan exempelvis begränsa vilka typer av organisationer som får ansluta sig eller specificera vilka sektorsspecifika kompletteringar som gäller.

Vad en kontext aldrig får ändra

Kärnvillkoren i avtalsmallarna och villkorsbilagorna (A–G) får inte ändras vid instansiering. Grundtilliten och den tekniska interoperabiliteten mellan federationskontexter får inte gå förlorad. Kontextspecifika avgränsningar får aldrig sänka tillitsnivån under den baslinje som plattformen fastställer.

...

Översikt tekniskt normerande artefakter

...