...
Inledning
OpenID Federation (OIDF) tillhandahåller definierar en arkitektur för modell för hur tillit och interoperabilitet kan etableras mellan ett brett spektrum av olika organisationer på ett distribuerat och standardiserat sätt. OIDF-specifikationen kan dock tillämpas enligt flera olika arkitekturella mönster, med skilda nivåer av centralisering, ansvarsfördelning och flexibilitet.
För Enas federationsinfrastruktur innebär detta att det finns flera möjliga sätt att organisera relationen mellan tillitsankartjänster, anslutningstjänster och relationer mellan federationsinfrastrukturtjänster och de aktörer som deltar i digital samverkan. Valet av modell påverkar hur tillit etableras, hur metadata valideras och hur nya federationskontexter kan uppstå över tid.
...
Analys av olika tillitsmodeller baserade på OpenID Federation
Utifrån de arkitekturella drivkrafter som identifierats för Ena analyseras i detta kapitel hur olika tillitsmodeller inom OpenID Federation kan stödja en gemensam men flexibelt uppbyggd federationsinfrastruktur.
Analysen fokuserar på hur modellerna skiljer sig i fråga om styrning, tillit och teknisk samverkan – och vilka konsekvenser dessa skillnader får för möjligheten att kombinera nationell samordning med lokal autonomi och gradvis utveckling över tid.
...
Tabellen nedan beskriver och analyserar de fyra huvudsakliga tillitsmodellerna i OpenID Federation ur ett mer tekniskt perspektiv.
Fokus ligger på hur tillit etableras, hur policyer tillämpas och hur interoperabilitet upprätthålls mellan federationskontexter.
Jämförelsen visar hur modellerna skiljer sig i fråga om styrningsnivå, komplexitet i nyckelhantering, valideringslogik och grad av teknisk flexibilitet.
Analysen tydliggör även vilka modeller som fullt ut stöds av OIDF-specifikationen och vilka som kräver kompletterande mekanismer, till exempel extern nyckeldistribution eller utökad governance.
Syftet är att ge en teknisk grund för val av modell inom Enas federationsinfrastruktur och förstå hur olika arkitekturella beslut påverkar robusthet, interoperabilitet och möjlighet till automatiserad verifiering över tid.
| Modell | HTA | NTA | DTA med TBE | IIMAR |
|---|---|---|---|---|
| Länk | HTA | NTA | DTA | IIMAR |
| Skiss |
|
|
|
|
| Kort beskrivning | Centraliserad modell med en nationell Trust Anchor som rot. All policy styrs uppifrån och ned via Intermediates. Enkel och enhetlig validering men begränsad flexibilitet. | Lokala Trust Anchors som pekar på en övergripande nationell Trust Anchor. Balans mellan lokal autonomi och nationell styrning, med möjlighet till både lokal och central validering. | Decentraliserad modell med oberoende Trust Anchors. En Trusted Bridging Entity (TBE) distribuerar nycklar utanför OIDF-specen. | Flera oberoende Trust Anchors kan dela Intermediates, vilket möjliggör interoperabilitet utan nyckeldistribution mellan Trust Anchors. |
För- och nackdelar | Beskrivning: En nationell Tillitsankartjänst som är rot. Fördelar:
Nackdelar:
| Beskrivning: En nationeTrust Anchor, men dessa pekar uppåt mot en nationell Trust Anchor. Fördelar:
Nackdelar:
| Beskrivning: Varje federation har en helt fristående Trust Anchor. Nycklar publiceras via en extern Trusted Bridging Entity (TBE). Ingen hierarki. Fördelar:
Nackdelar:
| Beskrivning: Flera oberoende Trust Anchor länkas ihop genom gemensamma shared Intermediates). Fördelar:
Nackdelar:
|
OIDF stöd | Fullt stöd enligt OIDF specifikationen | Ej fullt stöd enligt OIDF specifikationen | Stöds ej enligt specifikationen | Fullt stöd enligt OIDF specifikationen |
OIDF Policyhantering |
|
|
|
|
Arkitekturell jämförelse av OIDF-modeller
Tabellen nedan analyserar hur olika tillitsmodeller enligt OpenID Federation kan stödja de arkitekturella drivkrafter som identifierats för Enas federationsinfrastruktur. Varje modell – från den hierarkiska HTA till den mer distribuerade IIMAR – erbjuder olika balans mellan styrning, flexibilitet, interoperabilitet och kostnadseffektivitet. Syftet är att tydliggöra hur val av modell påverkar förmågan att uppnå nationell samordning samtidigt som lokal autonomi, innovation och långsiktig skalbarhet bevaras.
| Arkitekturell drivkraft | HTA – Hierarchical Trust Anchors | NTA – Nested Trust Anchors | DTA – Disconnected Trust Anchors (med TBE) | IIMAR – Interlinked Intermediates with Multi-Anchor Resolution |
|---|---|---|---|---|
| Ökad kostnadseffektivitet | Enhetlig styrning och enkel validering minskar driftkostnader, men central administration ger hög overhead. | Delad styrning mellan nationell och lokal nivå minskar kostnader inom varje federationskontext, men kräver samordning. | Varje federation bär full kostnad för egen styrning och nyckelhantering, vilket ger låg kostnadseffektivitet. | Delad federationsinfrastruktur och återanvändning av anslutningstjänster ger god kostnadseffektivitet, trots något högre komplexitet. |
| Behov av gränsöverskridande samverkan | Svårt att samverka internationellt utan central auktorisation. | Möjliggör interoperabilitet via gemensam nationell rot. | Ger möjlighet till selektiv interoperabilitet via extern nyckeldistribution (TBE), men risk för fragmentering. | Mycket god – möjliggör interoperabilitet mellan flera kontexter utan gemensam hierarki. |
| Minskad integrationsbörda | Enkel valideringsmodell med en gemensam rot för validering av tillitsinformation. | Gemensam teknisk grund men lokal ansvarsfördelning kräver viss koordination. | Hög integrationsbörda eftersom nyckelhantering och validering sker separat. | Gemensam federationsinfrastruktur med flera federationskontext minskar behov av separata integrationer och möjliggör återanvändning. |
| Främjande av innovation och decentralisering | Centralstyrd modell begränsar lokala initiativ. | Möjliggör lokala anpassningar inom nationella ramar. | Full frihet till innovation, men risk för oenhetlighet. | Stödjer innovation genom flera federationskontext under gemensam styrning och teknisk samordning. |
| Stöd för behovsdriven förändring över tid | Trögrörlig – alla ändringar kräver central uppdatering. | Lokala förändringar möjliga inom respektive federationskontext. | Hög flexibilitet – varje federation kan utvecklas i egen takt. | Mycket flexibel – nya kontexter och kan införas utan att påverka befintliga. |
| Stöd för utveckling i ett heterogent landskap | Begränsad tolerans för variation mellan aktörer. | Hanterar olika mognadsnivåer via lokal autonomi och gemensamma regler. | Fullt oberoende mellan federationer men utan enhetlig styrning. | Mycket god – flera tillitsstrukturer kan samexistera inom en gemensam teknisk och styrd ram. |
...
Analys av olika OpenID Federation tillitsmodeller inom Ena
Precis som de arkitektoniska modellerna för en nationell OpenID Federation beskriver olika sätt att fördela tillit mellan Tillitsankartjänster (Trust Anchors), Anslutningstjänster (Intermediates) och Tillitsmärkestjänster (Trust Mark Issuers), så innebär valet av modell också direkta konsekvenser för Ena och de organisationer som verkar inom infrastrukturen.
Effekterna märks på flera nivåer: hur tillitshanteringen organiseras och vilka tillitsmärken som krävs, hur federationsinfrastrukturen drivs och utvecklas av operatörer, samt hur digital samverkan mellan myndigheter, kommuner, regioner och privata aktörer realiseras i praktiken.
Varje modell innebär olika balans mellan central styrning och lokal autonomi, mellan enkelhet i validering och flexibilitet i policytillämpning. Det påverkar både ledningsaktören, de operatörer som driver Tillitsankartjänster (Trust Anchors), Anslutningstjänster (Intermediates) eller Tillitsmärkestjänster (Trust Mark Issuers), samt de federationsmedlemmar (Federation Members) som ansluter sina digitala tjänster till infrastrukturen.
I följande avsnitt analyseras därför konsekvenserna av de olika modellerna för Ena och dess aktörer – med fokus på tillitshantering, federationsinfrastrukturens funktion och förutsättningarna för digital samverkan.
...
Ena
Governance
...
- Behövs främst för att underlätta tillämpning och förståelse av den centrala policyn – t.ex. stödmaterial, vägledningar och gemensamma processer för anslutning.
- Ena:s roll blir alltså att stötta införande och praktisk användning, snarare än att kompensera för tekniska brister i styrningen
...
- Ena behöver ge vägledning, profileringar och exempel på hur lokala federationer ska komplettera den nationella policyn.
- Även processer för konflikthantering behövs, eftersom OIDF-policy mekanismer inte räcker för att undvika interoperabilitet mellan NTA och LTA
...
- Ena måste etablera governance, gemensamma minimikrav, och koordinering av nyckelpublicering och policy.
- Här blir mjuk styrning den enda möjligheten att skapa interoperabilitet.
...
- Ena måste stötta genom att samordna hur Intermediates ska publicera metadata och tillitsmärken på ett enhetligt sätt över flera TA:er.
- Även vägledning för hur validering ska göras när flera Tillitsankartjänster är möjliga för validering av tillit.
...
Konsekvenser för
Ledningaktör
...
- Säkerställa att aktörer förstår och kan tillämpa policyn i praktiken, genom vägledningar, stöd i onboarding och gemensamma processer.
...
- Ge ramar för hur lokala federationers policy ska komplettera den nationella. Ta fram profileringar, processer och konflikthantering som jämkar nivåerna.
...
- Samordna hur Intermediates ska hantera och publicera policy från flera Tillitsankartjänster.
- Säkerställa gemensam hantering av tillitsmärken och ge riktlinjer för multipla valideringskedjor.
...
Konsekvenser för nationell federationsoperatör
...
- Säkerställa att anslutna Anslutningoperatörer förstår och följer nationell policy, hantera onboarding och incidentprocesser, samt vara stödjande i praktisk drift.
...
- Ta fram nationell policy som omfattar alla behov av nationell interoperabilitet
...
N/A
...
Konsekvenser för
Federationsoperatör
...
N/A
...
- Översätta nationell policy till lokal policy,
- Stödja medlemmar i att följa nationell och lokal policy, och rapportera konflikter uppåt till Ledningsaktören.
...
N/A
...
- Delta och Koordinera mellan olika Federationsoperatörer för att säkerställa konsekvent publicering av nationella Tillitsoperatörer
- Ge vägledning om valideringsskillnader och stödja Anslutningoperatörer i att hantera motstridiga krav.
...
Konsekvenser för
Anslutningsoperatör
...
- Ansluta till flera Tillitsankartjänster
- Hantera eventuell motsägande policyer
...
Konsekvenser för federationsmedlemmar
...
Vid validering behöver entiteter bara förhålla sig till en Tillitsankartjänst
...
Vid validering måste entiteter kunna hantera flera Tillitsankartjänster
Lokal
Nationell
...
Vid validering måste entiteter kunna hantera flera Tillitsankartjänster
Lokal
Nationell
Behovsanalys
En Tillitsankartjänst utgör den yttersta källan till tillit och skapar därmed ett federationskontext – en gemensam teknisk ram där anslutna tjänster kan verifieras och ingå i samma tillitsstruktur. Inom ett sådant federationskontext kan aktörer dessutom använda tillitsmärken för att definiera vilka tillitsskapande krav som är uppfyllda. På så sätt kan man etablera olika samverkanskontexter där informationsutbyte sker på villkor som är anpassade efter behov och kravbild, utan att frångå den gemensamma tekniska grunden.
Detta väcker frågan om hur många Tillitsankartjänster som behövs och varför en modell med flera Tillitsankartjänster skulle kunna vara en fördel i en nationell federationsinfrastruktur.
Möjliga behov bakom etablering av flera federationskontext
Att organisera en nationell federationsinfrastruktur kring flera federationskontext och därmed Tillitsankartjänster (Trust Anchor enligt OIDF specifikationen) skapar flexibilitet och möjlighet till anpassning för de olika behov som finns i samverkan.
...
Olika tillitsmodeller och styrning
All samverkan behöver inte bygga på samma modell för tillit. Vissa sammanhang kräver styrning enligt ISO 27000 med ledningssystem för informationssäkerhet, medan andra skulle kunna bygga på helt andra regelverk eller kravbilder. Genom att tillåta flera Tillitsankartjänster kan man tillämpa olika tillitsmodeller parallellt, men ändå hålla ihop tekniskt via en gemensam federationsinfrastruktur.
...
Olika tekniska protokoll och standarder
All samverkan behöver inte ske med OIDC eller OAuth. Det finns etablerade miljöer som bygger på SAML, eller andra standarder. Om all metadata blandas i en och samma federationskontext riskerar infrastrukturen att bli svårhanterlig. Med flera Tillitsankartjänster kan man istället skapa tydliga avgränsningar där varje Tillitsankartjänst ansvarar för sitt tekniska område och sina policyer.
...
Arkitekturella drivkrafter
Här ska vi beskriva drivkrafterna bakom valet av modell
Nedan hämtat från Kap 1.1.1 Ena IAM - sammanhållen identitet- och behörighetshantering
...
Behovsanalys
En Tillitsankartjänst utgör den yttersta källan till tillit och skapar därmed ett federationskontext – en gemensam teknisk ram där anslutna tjänster kan verifieras och ingå i samma tillitsstruktur. Inom ett sådant federationskontext kan aktörer dessutom använda tillitsmärken för att definiera vilka tillitsskapande krav som är uppfyllda. På så sätt kan man etablera olika samverkanskontexter där informationsutbyte sker på villkor som är anpassade efter behov och kravbild, utan att frångå den gemensamma tekniska grunden.
Detta väcker frågan om hur många Tillitsankartjänster som behövs och varför en modell med flera Tillitsankartjänster skulle kunna vara en fördel i en nationell federationsinfrastruktur.
Möjliga behov bakom etablering av flera federationskontext
Att organisera en nationell federationsinfrastruktur kring flera federationskontext och därmed Tillitsankartjänster (Trust Anchor enligt OIDF specifikationen) skapar flexibilitet och möjlighet till anpassning för de olika behov som finns i samverkan.
Olika tillitsmodeller och styrning
Tillitsmodeller kan utformas och tillämpas på olika sätt beroende på verksamhetens behov och risknivå. Även när samma grundläggande principer för ledning och kontroll används, exempelvis ISO 27000-serien med ledningssystem för informationssäkerhet, kan omfattningen av krav, uppföljning och efterlevnad skilja sig avsevärt. Vissa sammanhang kan kräva detaljerad styrning och kontinuerlig revision, medan andra främst betonar ömsesidigt ansvar och övergripande riktlinjer och avtal. Genom att möjliggöra flera tillitsmodeller kan samverkan anpassas till olika förutsättningar utan att helheten går förlorad.Olika tekniska protokoll och standarder
All samverkan behöver inte ske med OIDC eller OAuth. Det finns etablerade miljöer som bygger på SAML, eller andra standarder. Om all metadata blandas i en och samma federationskontext riskerar infrastrukturen att bli svårhanterlig. Med flera Tillitsankartjänster kan man istället skapa tydliga avgränsningar där varje Tillitsankartjänst ansvarar för sitt tekniska område och sina policyer.Avgränsade samverkanskontexter
All samverkan sker inte mellan alla tjänster. I praktiken är det vanligt att grupper av tjänster främst utbyter information med varandra utifrån gemensamma behov och krav. För vissa typer av tjänster, som exempelvis intygstjänster, är det däremot vanligt att de används i flera olika samverkanskontexter eftersom de tillför generella förmågor som många behöver. Andra komponenter, somAPI:er eller klienter, är oftare knutna till ett mer specifikt behov av samverkan. Genom att införa flera Tillitsankartjänster kan man hantera denna variation: intygstjänster kan återanvändas brett, medan mer specialiserade komponenter kan styras inom en snävare kontext.
Arkitekturella drivkrafter
Här ska vi beskriva drivkrafterna bakom valet av modell
Nedan hämtat från Kap 1.1.1 Samordnad identitet och behörighet
- Bra användarupplevelse
En absolut förutsättning för att en arkitektur för identitets- och behörighetshantering ska nå de effektmål som eftersträvas, måste användarupplevelsen vid inloggningar beaktas i relation till etablerade standarder för tillgänglighet, användbarhet och kognition. - Ökad kostnadseffektivitet
Kostnadseffektivitet genom användning av etablerade standarder samt återanvändning av tidigare gjorda investeringar. Infrastrukturen och dess komponenter bygger i stor utsträckning på väl etablerade standarder, som OAuth2, vilket möjliggör användande av standardprodukter. Infrastrukturen är även anpassad för att kunna knytas till befintliga lösningar för exempelvis autentisering av användare, för att minimera behov av förändring då befintliga it-lösningar ansluta till infrastrukturen. Att kunna minska dagens manuella administration av medarbetare i digitala tjänster hos andra huvudmän och istället på ett tillitsfullt och standardiserat sätt kunna dela behörighetsgrundande information som underlag för åtkomst har stor potential ökad säkerhet och minskade administrativa kostnader. Behov av gränsöverskridande samverkan
Digital samverkan sker alltmer mellan olika sektorer, domäner och aktörer. En gemensam teknisk grund minskar behovet av kostsamma specialanpassningar för dessa situationer samt möjliggör att tillit och interoperabilitet kan skalas över gränser.Minskad integrationsbörda
Genom att etablera en gemensam federationsinfrastruktur kan nya tillämpningar återanvända befintliga mekanismer för autentisering, åtkomsthantering och etablering av tillit – istället för att varje organisation eller samverkansinitiativ behöver utveckla egna lösningar.Främjande av innovation och decentralisering
Genom att tillhandahålla en stabil och bred teknisk plattform kan olika verksamheter – offentliga såväl som privata – bygga egna tjänster och lösningar som samtidigt är fullt kompatibla med federationens ramverk.Stöd för behovsdriven förändring över tid
Arkitekturen möjliggör att olika delar (tillitshantering, teknisk federation, tillämpningar) kan vidareutvecklas i olika takt utan att skapa ömsesidiga beroenden som hämmar förändring.- Stöd för utveckling i ett heterogent landskap
Arkitekturen är utformad för att fungera i en miljö där olika organisationer befinner sig på olika nivåer av mognad, har olika tekniska förutsättningar och arbetar med varierande processer och system. Tjänster och digitala förmågor utvecklas i den takt och omfattning som organisationers resurser och prioriteringar tillåter. Detta främjar både flexibilitet och långsiktig samverkan, utan att de mest avancerade aktörerna behöver bromsa sin utveckling eller de mindre erfarna riskerar att hamna utanför.
Tekniska krav på federationsinfrastrukturen
Enkel anslutning
Infrastrukturens komplexitet ska hanteras centralt så att det blir enkelt för federationsmedlemmar att ansluta.
Det innebär:stöd för smidig registrering av nycklar,
distribuerad anslutning och
möjlighet till delegerad självadministration.
Samordning av tillitsskapande krav
Konsoliderade säkerhetskrav och gemensamma tillitsskapande krav ska förmedlas till alla parter.
Förmågan att hantera och sprida tillitsinformation på ett distribuerat sätt är avgörande,
liksom att kunna tilldela och verifiera tillitsmärken.
Återanvändning av befintliga investeringar
Infrastrukturen ska kunna samverka med redan etablerade lösningar – legitimeringstjänster, attributkällor och befintliga federationer
och stödja efterlevnadskontroller utan att duplicera kostnader eller processer.
Robusthet och säkerhet
Federationsinfrastrukturen måste vara tålig, med redundans,
stöd för alternativa kommunikationsnät (t.ex. SGSI) och
kontinuerliga kontroller av efterlevnad och säkerhet.
Skalbarhet och flexibilitet
Nya aktörer ska kunna anslutas enkelt, och både infrastrukturen och de tekniska komponenterna för IAM måste kunna växa.
Det ska även vara möjligt att etablera nya samverkanskontexter över tid utan att påverka redan anslutna aktörer.
Arkitekturell jämförelse av OIDF-modeller
Tabellen nedan analyserar hur olika tillitsmodeller enligt OpenID Federation kan stödja de arkitekturella drivkrafter som identifierats för Enas federationsinfrastruktur. Varje modell – från den hierarkiska HTA till den mer distribuerade IIMAR – erbjuder olika balans mellan styrning, flexibilitet, interoperabilitet och kostnadseffektivitet. Syftet är att tydliggöra hur val av modell påverkar förmågan att uppnå nationell samordning samtidigt som lokal autonomi, innovation och långsiktig skalbarhet bevaras.
| Arkitekturell drivkraft | HTA – Hierarchical Trust Anchors | NTA – Nested Trust Anchors | DTA – Disconnected Trust Anchors (med TBE) | IIMAR – Interlinked Intermediates with Multi-Anchor Resolution |
|---|---|---|---|---|
| Ökad kostnadseffektivitet | Enhetlig styrning och enkel validering minskar driftkostnader, men central administration ger hög overhead. | Delad styrning mellan nationell och lokal nivå minskar kostnader inom varje federationskontext, men kräver samordning. | Varje federation bär full kostnad för egen styrning och nyckelhantering, vilket ger låg kostnadseffektivitet. | Delad federationsinfrastruktur och återanvändning av anslutningstjänster ger god kostnadseffektivitet, trots något högre komplexitet. |
| Behov av gränsöverskridande samverkan | Svårt att samverka internationellt utan central auktorisation. | Möjliggör interoperabilitet via gemensam nationell rot. | Ger möjlighet till selektiv interoperabilitet via extern nyckeldistribution (TBE), men risk för fragmentering. | Mycket god – möjliggör interoperabilitet mellan flera kontexter utan gemensam hierarki. |
| Minskad integrationsbörda | Enkel valideringsmodell med en gemensam rot för validering av tillitsinformation. | Gemensam teknisk grund men lokal ansvarsfördelning kräver viss koordination. | Hög integrationsbörda eftersom nyckelhantering och validering sker separat. | Gemensam federationsinfrastruktur med flera federationskontext minskar behov av separata integrationer och möjliggör återanvändning. |
| Främjande av innovation och decentralisering | Centralstyrd modell begränsar lokala initiativ. | Möjliggör lokala anpassningar inom nationella ramar. | Full frihet till innovation, men risk för oenhetlighet. | Stödjer innovation genom flera federationskontext under gemensam styrning och teknisk samordning. |
| Stöd för behovsdriven förändring över tid | Trögrörlig – alla ändringar kräver central uppdatering. | Lokala förändringar möjliga inom respektive federationskontext. | Hög flexibilitet – varje federation kan utvecklas i egen takt. | Mycket flexibel – nya kontexter och kan införas utan att påverka befintliga. |
| Stöd för utveckling i ett heterogent landskap | Begränsad tolerans för variation mellan aktörer. | Hanterar olika mognadsnivåer via lokal autonomi och gemensamma regler. | Fullt oberoende mellan federationer men utan enhetlig styrning. | Mycket god – flera tillitsstrukturer kan samexistera inom en gemensam teknisk och styrd ram. |
Tabellen visar att IIMAR-modellen kan ge det bästa samlade stödet för de arkitekturella drivkrafter som definierats för Ena IAM. Modellen kombinerar flexibilitet, decentraliserad utveckling och återanvändning av gemensam teknik, samtidigt som den bevarar nationell samordning och enhetliga principer för tillit och interoperabilitet. Detta gör IIMAR särskilt väl lämpad som grund för en nationell federationsinfrastruktur med flera federationskontexter under gemensam styrning.
Analys av olika OpenID Federation tillitsmodeller inom Ena
Precis som de arkitektoniska modellerna för en nationell OpenID Federation beskriver olika sätt att fördela tillit mellan Tillitsankartjänster (Trust Anchors), Anslutningstjänster (Intermediates) och Tillitsmärkestjänster (Trust Mark Issuers), så innebär valet av modell också direkta konsekvenser för Ena och de organisationer som verkar inom infrastrukturen.
Effekterna märks på flera nivåer: hur tillitshanteringen organiseras och vilka tillitsmärken som krävs, hur federationsinfrastrukturen drivs och utvecklas av operatörer, samt hur digital samverkan mellan myndigheter, kommuner, regioner och privata aktörer realiseras i praktiken.
Varje modell innebär olika balans mellan central styrning och lokal autonomi, mellan enkelhet i validering och flexibilitet i policytillämpning. Det påverkar både ledningsaktören, de operatörer som driver Tillitsankartjänster (Trust Anchors), Anslutningstjänster (Intermediates) eller Tillitsmärkestjänster (Trust Mark Issuers), samt de federationsmedlemmar (Federation Members) som ansluter sina digitala tjänster till infrastrukturen.
I följande avsnitt analyseras därför konsekvenserna av de olika modellerna för Ena och dess aktörer – med fokus på tillitshantering, federationsinfrastrukturens funktion och förutsättningarna för digital samverkan.
| Modell | HTA | NTA | DTA med TBE | IIMAR |
|---|---|---|---|---|
Ena Governance |
|
|
|
|
Konsekvenser för Ledningaktör |
|
| N/A |
|
Konsekvenser för nationell federationsoperatör |
|
| N/A | N/A |
Konsekvenser för Federationsoperatör | N/A |
| N/A |
|
Konsekvenser för Anslutningsoperatör |
| |||
Konsekvenser för federationsmedlemmar |
|
|
|
Rekommendation för Ena federationsinfrastruktur
Utifrån jämförelsen av de olika modellerna (se kapitel 3) ser det ut som attIIMAR-modellen bäst kan stödja de behov som ligger bakom framtagandet av den nationella federationsinfrastrukturen. Modellen möjliggör en koordinerad struktur med flera federationskontexter under gemensam styrning och ger samtidigt flexibilitet för olika typer av samverkan.
Modellen utgår från att flera tillitsankartjänster (
...
Tekniska krav på federationsinfrastrukturen
Enkelhet och kostnadseffektivitet
Infrastrukturens komplexitet ska hanteras centralt så att det blir enkelt för federationsmedlemmar att ansluta.
Det innebär:stöd för smidig registrering av nycklar,
distribuerad anslutning och
möjlighet till delegerad självadministration.
Samordning av tillitsskapande krav
Konsoliderade säkerhetskrav och gemensamma tillitsskapande krav ska förmedlas till alla parter.
Förmågan att hantera och sprida tillitsinformation på ett distribuerat sätt är avgörande,
liksom att kunna tilldela och verifiera tillitsmärken.
Återanvändning av befintliga investeringar
Infrastrukturen ska kunna samverka med redan etablerade lösningar – legitimeringstjänster, attributkällor och befintliga federationer
och stödja efterlevnadskontroller utan att duplicera kostnader eller processer.
Robusthet och säkerhet
Federationsinfrastrukturen måste vara tålig, med redundans,
stöd för alternativa kommunikationsnät (t.ex. SGSI) och
kontinuerliga kontroller av efterlevnad och säkerhet.
Skalbarhet och flexibilitet
Nya aktörer ska kunna anslutas enkelt, och både infrastrukturen och de tekniska komponenterna för IAM måste kunna växa.
Det ska även vara möjligt att etablera nya samverkanskontexter över tid utan att påverka redan anslutna aktörer.
Rekommendation för Ena federationsinfrastruktur
Utifrån jämförelsen av de olika modellerna (se kapitel 3) ser det ut som attIIMAR-modellen bäst kan stödja de behov som ligger bakom framtagandet av den nationella federationsinfrastrukturen. Modellen möjliggör en koordinerad struktur med flera federationskontexter under gemensam styrning och ger samtidigt flexibilitet för olika typer av samverkan.Modellen utgår från att flera tillitsankartjänster (Trust Anchors) kan samexistera och samverka inom en gemensam nationell styrningsram. Varje tillitsankartjänst ansvarar för ett eget federationskontext, där aktörerna kan välja vilka delar av de nationellt gemensamma tekniska specifikationerna, tillitsskapande krav och styrningsprinciper som ska tillämpas för att möta respektive behov. Interoperabiliteten mellan kontexterna säkerställs genom gemensamma anslutningstjänster, format och tillitsramar.
...
Alternativ 2 – Initialt två federationskontexter: nationell identitet svensk e-legitimering samt organisationsöverskridande identitet och behörighet
I detta alternativ etableras två separata men interoperabla federationskontexter under gemensam nationell styrning.
Det första federationskontextet omfattar svensk e-legitimering och identitetsintyg, med tillitsnivåer och regelverk enligt eIDAS och nationella krav.
Det andra omfattar organisationsöverskridande identitet- och behörighetshantering, med fokus på behörighetsintyg, attribut och tillitsmärken mellan organisationer.
De båda kontexterna delar teknisk infrastruktur, gemensamma format och verifieringsmekanismer men kan tillämpa olika tillitsmodeller och juridiska krav. Denna modell ger större flexibilitet och gör det möjligt att särskilt hantera sektorsövergripande samverkan utan att påverka befintlig e-legitimationsfederation.
Rekommendation: Utifrån behovet av flexibilitet, återanvändning av befintliga lösningar och möjligheten att stödja både nationell och sektorsövergripande samverkan föreslås att federationsinfrastrukturen initialt etableras med två federationskontexter under gemensam nationell styrning.
– Ett federationskontext för svensk e-legitimering med fokus på identitetsintyg, certifiering och säkerhetsnivåer enligt eIDAS och nationella krav.
– Ett federationskontext för behörighetshantering med fokus på förmedling av behörighetsintyg, attribut och tillitsmärken mellan organisationer.
...
Behovet av internationell samverkan är samtidigt centralt. Federationsinfrastrukturen ska kunna samverka med motsvarande lösningar i andra länder och utbyta tillitsinformation på ett standardiserat och verifierbart sätt. Det möjliggör gränsöverskridande användning av både svenska e-legitimationer och behörighetsintyg, samtidigt som nationell styrning och tillitsramverk bevaras.
Anslutning till, styrning av och samverkan med hjälp av federationsinfrastrukturen
| draw.io Diagram | ||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Anslutning till, styrning av och samverkan med hjälp av federationsinfrastrukturen
Ena Ena federationsinfrastruktur är uppbyggd för att skilja mellan hur aktörer ansluter tekniskt till infrastrukturen och på vilka villkor de samverkar inom olika federations- och samverkanskontext. Själva federationsinfrastrukturen utgör den tekniska grunden som gör det möjligt för aktörer att ansluta sina komponenter, publicera metadata och bli verifierbara i ett gemensamt nätverk. Den beskriver vem som vill samverka och på vilket sätt aktörernas komponenter kan hittas, verifieras och användas.
Federationskontext utgör grunden där de tekniska villkoren för samverkan inom federationsinfrastrukturen definieras. Varje federationskontext utgår från vilka tekniska krav, tillitsnivåer och regelverk som gäller för deltagande aktörer – inte från vilken typ av verksamhetsmässig samverkan som sker. Det gör att flera olika typer av digital samverkan kan ske inom samma tekniska grund, men möjlighet till ytterligare tillitskapande strukturer. Ett federationskontext kan detaljeras ytterligare genom införandet av ett eller flera samverkanskontexter. Samverkanskontexter beskriver mer specifika verksamhetsmässiga ramar för informationsutbyte mellan aktörer, till exempel inom ett visst område eller en särskild tillämpning. På så sätt kan federationsinfrastrukturen stödja både övergripande styrning av till och finmaskig anpassning för olika typer av digital samverkan
Ledningsaktören inom Ena ansvarar för att erkänna tillitsankartjänster (federationskontexter) som en del av den nationella infrastrukturen och säkerställa att de följer det gemensamt överenskomna regelverket och de tekniska principerna för federationsinfrastrukturen. Syftet är att alla federationskontexter ska kunna samverka både tekniskt och tillitsmässigt, med bibehållen rådighet för offentlig sektor även när flera tillitsankartjänster etableras. Gemensamma metadataformat, kryptografiska standarder, tillitsramar och verifieringstjänster används för att undvika fragmentering och möjliggöra sömlös digital samverkan mellan sektorer och federationskontexter. På så sätt upprätthålls interoperabilitet, rättssäkerhet och förtroende i hela den nationella federationsinfrastrukturen.
Federationskontext utgör grunden där de tekniska villkoren för samverkan inom federationsinfrastrukturen definieras. Varje federationskontext utgår från vilka tekniska krav, tillitsnivåer och regelverk som gäller för deltagande aktörer – inte från vilken typ av verksamhetsmässig samverkan som sker. Det gör att flera olika typer av digital samverkan kan ske inom samma tekniska grund, men möjlighet till ytterligare tillitsskapande strukturer. Ett federationskontext kan detaljeras ytterligare genom införandet av ett eller flera samverkanskontexter. Samverkanskontexter beskriver mer specifika verksamhetsmässiga ramar för informationsutbyte mellan aktörer, till exempel inom ett visst område eller en särskild tillämpning. På så sätt kan federationsinfrastrukturen stödja både övergripande styrning av till och finmaskig anpassning för olika typer av digital samverkan
När en organisation blir federationsmedlem ansluter den sig till den gemensamma federationsinfrastrukturen via en Anslutningsoperatör.
När en organisation blir federationsmedlem ansluter den sig till den gemensamma federationsinfrastrukturen via en Anslutningsoperatör.
Detta innebär att organisationens tekniska komponenter (t.ex. legitimeringstjänster, auktorisationstjänster, API:er eller e-tjänster) registreras och publiceras i infrastrukturen på ett standardiserat sätt med signerad metadata och tillhörande tillitsinformation.
...
för att möjliggöra sina kunder att etablera samverkan med aktörer inom olika federationskontexter
| Aspekt | Anslutning till federationsinfrastrukturen | Anslutning till federationskontext | Anslutning till samverkanskontext |
|---|---|---|---|
| Syfte | Tekniskt tillträde till infrastrukturen | Tekniska villkor och policy för en viss samverkan | policy för en viss samverkan |
| Hanteras av | Anslutningsoperatör | Federationsoperatör via Anslutningsoperatör & Tillitsoperatörer | Tillitsoperatörer |
| Resultat | Komponentens metadata blir verifierad | Komponentens metadata görs verifierbar inom ett federationskontext | Komponentens tilldelas tillitsmärken |
| Typ av tillit | Teknisk tillit (signerad metadata) | Teknisk tillit (signerad metadata) | Teknisk tillit (signerad metadata) |
För att helheten ska fungera krävs att interoperabilitet bevaras både inom den tekniska federationsinfrastrukturen och mellan olika federationskontexter.
...
| Perspektiv | Styrning av federationsinfrastrukturen | Policyhantering av Federationskontext | Överenskommelser inom samverkanskontext |
|---|---|---|---|
| Nivå | Nationell, övergripande | Federationskontext, operativ användning av infrastrukturen | operativt informationsutbyte |
| Ansvarig | Ledningsaktör | Federationsoperatör | Federationsmedlemmar |
| Fokus | Ramar, standarder, roller, tillsyn | Teknisk interoperablitet, validering, metadata och tillitsmärken | Semantisk interoperabilitet |
| Syfte | Gemensam styrning och samordning | Säkerställa efterlevnad av gemensamma regler inom ett Federationskontext | tillämpa gemensamma tolkningar av tillitsskapande krav, säkerhetsnivåer och tillitsmärken, |
| Typ av krav | Strategiska och juridiska | Tekniska och operativa | Verksamhetsmässiga |
Slutsatser (tas bort!?)
2.3.1Etablering av nya federationskontexter vid behov av särskild teknisk samverkan
Nya tillitsankartjänster kan införas när tekniska behov uppstår som inte kan eller bör lösas inom befintligt federationskontext, till exempel olika protokoll, tillitsnivåer, krypteringsmetoder eller integrationsmodeller. Ett exempel är ett federationskontext för behörighetshantering, där tillitsstrukturen och de tekniska mekanismerna skiljer sig från e-legitimering men där interoperabilitet mellan kontexterna fortfarande krävs.
Varje ny tillitsankartjänst fungerar då som en självständig Trust Anchor enligt OIDF-specifikationen men verkar inom Ena:s gemensamma styrningsram och följer gemensamma tillitsskapande principer.
2.3.2IIMAR som modell för samordnad interoperabilitet
Den nationella federationsinfrastrukturen ska bygga på OIDF-modellen IIMAR (Interlinked Intermediates with Multi-Anchor Resolution). I denna modell kan flera oberoende Trust Anchors (tillitsankartjänster) samexistera utan hierarki, gemensamma Intermediates (anslutningstjänster) kan vara kopplade till flera tillitsankartjänster samtidigt, och aktörer kan verifiera metadata och tillit över flera federationskontexter.
2.3.3Nationell samordning, tillitsstyrning och interoperabilitet
Ledningsaktören inom Ena ansvarar för att erkänna tillitsankartjänster (federationskontexter) som en del av den nationella infrastrukturen och säkerställa att de följer det gemensamt överenskomna regelverket och de tekniska principerna för federationsinfrastrukturen. Syftet är att alla federationskontexter ska kunna samverka både tekniskt och tillitsmässigt, med bibehållen rådighet för offentlig sektor även när flera tillitsankartjänster etableras.
Gemensamma metadataformat, kryptografiska standarder, tillitsramar och verifieringstjänster används för att undvika fragmentering och möjliggöra sömlös digital samverkan mellan sektorer och federationskontexter. På så sätt upprätthålls interoperabilitet, rättssäkerhet och förtroende i hela den nationella federationsinfrastrukturen.
Föreslagen realisering av Enas tillitsmodell enligt OpenID Federation
| Teknisk interoperablitet, validering, metadata och tillitsmärken | Semantisk interoperabilitet | ||
| Syfte | Gemensam styrning och samordning | Säkerställa efterlevnad av gemensamma regler inom ett Federationskontext | tillämpa gemensamma tolkningar av tillitsskapande krav, säkerhetsnivåer och tillitsmärken, |
| Typ av krav | Strategiska och juridiska | Tekniska och operativa | Verksamhetsmässiga |
Slutsatser (tas bort!?)
2.3.1Etablering av nya federationskontexter vid behov av särskild teknisk samverkan
Nya tillitsankartjänster kan införas när tekniska behov uppstår som inte kan eller bör lösas inom befintligt federationskontext, till exempel olika protokoll, tillitsnivåer, krypteringsmetoder eller integrationsmodeller. Ett exempel är ett federationskontext för behörighetshantering, där tillitsstrukturen och de tekniska mekanismerna skiljer sig från e-legitimering men där interoperabilitet mellan kontexterna fortfarande krävs.
Varje ny tillitsankartjänst fungerar då som en självständig Trust Anchor enligt OIDF-specifikationen men verkar inom Ena:s gemensamma styrningsram och följer gemensamma tillitsskapande principer.draw.io Diagram