...

...

• används för vårdförmedling/vårdsök

...

• Vårdgivare - ska lämna uppgifter om sin organisation och verksamhet

...

• För vårdförmedling/vårdsök: asap (pilot 2026)
• Från 1 juli 2027 är antagandet

...

1. Inledning

1.1 Vad är detta dokument?

Detta dokument beskriver den taktiska färdplanen för Federationskontext BAS som den första operativa tillämpningen av den gemensamma federationsplattformen inom Samordnad identitet och behörighet (SIB).

Dokumentet anger vad BAS levererar, i vilken ordning förmågor tillämpas, vilka aktörer som är involverade och vilka förutsättningar som måste vara på plats. Det skiljer uttryckligen mellan de förmågor som BAS erbjuder för att möta E-hälsomyndighetens (EHM) behov och de förmågor som erbjuds generiskt till övriga aktörer (se kapitel 3).

1.2 Hur förhåller sig denna färdplan till färdplanen för federationsplattformen?

Samordnad identitet och behörighet bygger på en tydlig skiktning mellan två nivåer:

• Federationsplattformen är den gemensamma normativa grunden, d.v.s. "ramverksnivån". Här fastställs definitioner, rollmodell, regelverk, tekniska ramar, profiler, avtalsstrukturer och krav. Inga operativa tjänster ingår. Digg ansvarar för detta i rollen som ledningsaktör. Plattformens normativa artefakter publiceras öppet och kan tillämpas av aktörer som vill etablera egna federationskontexter.
• Federationskontexter är konkreta tillämpningar av ramverket, d.v.s. tillämpningsnivån. En federationskontext uppstår genom att ramverkets innehåll tillämpas med specifika parter, syfte och avgränsningar, och avgränsas av anslutning till ett tillitsankare. Här tillhandahålls operativa tjänster: tillitsankartjänst samt uppslags- och verifieringstjänst. BAS är den första sådana tillämpningen. Digg agerar här i rollen som federationsoperatör.

Relationen mellan de två färdplanerna är:

• färdplanen för federationsplattformen anger vilka normativa förmågor som utvecklas och i vilken ordning (stegmodellen).
• BAS-färdplanen anger hur, när, av vem och för vilket syfte dessa förmågor tillämpas operativt.

BAS-färdplanen definierar inga egna steg. Den refererar till plattformsfärdplanens stegmodell och förmågebeskrivningar (se Taktisk färdplan - Federationsplattform).

1.3 Drivande inriktning: Nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvård

Enligt Diggs regleringsbrev 2026 ska myndigheten, inom ramen för Ena, utveckla och tillhandahålla en sammanhållen infrastruktur för identitets- och behörighetshantering, och när det gäller en nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården ska uppdraget genomföras i nära dialog med E-hälsomyndigheten.

BAS utvecklas därför primärt med utgångspunkt i EHM:s konkreta behov för att realisera den nationella digitala infrastrukturen (NDI) för hälso- och sjukvården. NDI ska möjliggöra säker och effektiv informationsdelning mellan kommunal vård, regional hälso- och sjukvård och tandvård samt stödja patientsäkerhet, minskad administration och kraven i EHDS-förordningen.

Inriktningen tjänar två syften: den säkerställer att BAS möter verkliga, konkreta behov redan från start, och den ger den praktiska erfarenhet som behövs för att förstå hur både Federationskontext BAS och federationsplattformen ska utformas framåt. Alternativet att försöka förutse alla tänkbara behov i förväg bedöms inte vara en framkomlig väg.

2. Varför BAS - och varför Digg, nu?

Att bygga upp en gemensam infrastruktur för identitet och behörighet låter sig inte göras enbart på ritbordet. Den måste prövas i praktiken. Federationskontext BAS är det första konkreta steget: den första federationskontext där den gemensamma federationsplattformen tillämpas i skarp drift.

Att det blir just Digg som etablerar BAS är i grunden en fråga om genomförbarhet. Digg är redan tillitsankare inom Sweden Connect och bygger och driftar i dag de typer av komponenter som en federationskontext kräver. Startsträckan för att också etablera en federationskontext och axla rollen som federationsoperatör är därför kort.

Att börja i en konkret tillämpning ger dessutom det lärande som behövs för att forma både BAS och federationsplattformen framåt, i stället för att försöka förutse alla tänkbara behov i förväg, vilket inte bedöms vara en framkomlig väg.

En sak är viktig att slå fast: BAS är inte "den nationella roten". Det som är nationellt gemensamt är ramverket, d.v.s. federationsplattformen, inte BAS. Andra aktörer som har samverkansbehov kan etablera egna federationskontexter med stöd av samma ramverk.

För den som vill förstå närmare vad BAS omfattar hänvisas till Definition av BAS som federationskontext, och för en beskrivning av värdet och erbjudandet till Erbjudande (BMC).

3. Federationskontext BAS - inriktning och prioritering

3.1 Vad BAS löser, och för vem

BAS finns för att lösa ett återkommande problem. När två organisationers it-system ska utbyta information automatiskt behöver den mottagande sidan kunna lita på vem som är i andra änden, vilket system det är och vilken organisation som står bakom det, utan att parterna först måste komma överens en och en. Det är den tilliten BAS tillhandahåller.

BAS har två syften som ligger på olika tidshorisonter.

På kort och medellång sikt drivs BAS av ett konkret behov. E-hälsomyndigheten ska etablera en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården, och Digg har i uppdrag att stödja det arbetet. Det styr vad BAS realiserar först.

På lång sikt är BAS tänkt att fylla en bredare roll: att vara hemvist för informationsutbyten som inte hör hemma i någon av de mer nischade federationer som redan finns, t.ex. åtkomst till grunddata som många aktörer behöver, eller utbyten mellan ett fåtal parter. Det är BAS långsiktiga existensberättigande.

BAS är öppen för andra aktörer som uppfyller kontextens krav, men erbjudandet till dem är till en början avgränsat (vad som ingår framgår nedan). Primärt riktar sig BAS till de verksamheter som omfattas av förslaget till ändrad instruktion för Digg, som lämnades i samband med slutrapporten i december 2025. Andra organisationer kan ansluta i den mån de skapar förutsättningar för den primära målgruppen, t.ex. som leverantör eller anslutningsoperatör.

Eftersom BAS från start bär hälso- och sjukvårdens behov finns en öppen fråga att hantera framåt: ska hälso- och sjukvården på sikt ha en egen federationskontext, eller räcker BAS? Det är ett medvetet uppskjutet vägval. Vi avgör det först när vi vet mer, efter att ha prövat lösningen i praktiken. Tidpunkten för vägvalet framgår av tidplanen.

3.2 Företrädarskap

I sin enklaste form låter BAS en mottagare avgöra två saker: vilket system som anropar, och vilken organisation som ansvarar för det systemet. För många utbyten räcker det.

Men i praktiken driver organisationer ofta inte sina egna system. En mindre kommun kan låta en leverantör tillhandahålla den tekniska lösningen. Systemet är då inte kommunens eget, men det används för kommunens räkning. Mottagaren behöver i ett sådant fall veta något mer än vem som driver systemet: den behöver veta vilken organisation systemet agerar för.

Den förmågan, d.v.s. att kunna visa och verifiera att ett system agerar för en annan organisations räkning, kallar vi i detta dokument för företrädarskap.

Ett exempel: ett system som drivs av Leverantör AB hämtar information för Tvåköpings kommuns räkning. För att en mottagare ska kunna fatta beslut om åtkomst behöver den förstå att det är Tvåköpings kommun som efterfrågar informationen, om än via en leverantör, och kunna lita på den relationen.

Företrädarskap är, vid sidan av den grundläggande systemidentiteten, det som gör BAS användbart även utanför hälso- och sjukvården. Behovet är vanligt i offentlig sektor och inte bundet till någon särskild domän. Därför är det en av de förmågor BAS avser att erbjuda brett.

3.3 Vilka förmågor BAS tillämpar - och för vem

BAS uppfinner inga egna förmågor. Det tillämpar den stegmodell som federationsplattformen tillhandahåller, där förmågorna införs stegvis. För BAS är det främst de två första stegen som är aktuella i närtid.

Steg 1 ger den grundläggande tilliten: en mottagare kan verifiera vilket system som anropar och vilken organisation som ansvarar för det. Detta erbjuds både för hälso- och sjukvårdens behov och, från 2027, generiskt till andra aktörer.

Steg 2 lägger till två saker. Den ena är företrädarskap, beskrivet ovan. Den andra är egenskapsintyg, d.v.s. förmågan att intyga en verifierbar egenskap hos en organisation eller ett system, exempelvis att en organisation är vårdgivare eller att ett anropande system är ett journalsystem. Företrädarskap erbjuds brett. Egenskapsintyg erbjuds i nuläget endast för E-hälsomyndighetens behov, eftersom vi först behöver lära oss hur egenskapsintyg fungerar i praktiken innan förmågan breddas.

Steg 3 och 4 - som rör användares identitet respektive behörighet är öppna frågor som avgörs senare, mot bakgrund av erfarenheterna från de första stegen.

Figuren nedan sammanfattar hur de två syftena förhåller sig till förmågorna över tid.

3.3 Mappning: syfte × förmåga

4. EHMs behov, NDI-komponenterna och stegvis tillämpning

4.1 Varför en nationell digital infrastruktur behövs

EHDS-förordningen ger patienter rätt till sina hälsodata och ställer krav på att Sverige kan ge både patienter och vårdpersonal åtkomst till relevanta hälsodata, oavsett var i landet, eller i EU, de finns. Hälsodata skapas och lagras hos vårdgivarna, i deras journalsystem.

Problemet är att hälsodata är utspridd. Det finns omkring 18 000 vårdgivare och hundratals olika journalsystem. Ingen kan rimligen fråga alla. Det krävs därför en stödjande infrastruktur som hjälper till att hitta var en viss patients uppgifter finns och att utbyta dem säkert. Det är detta E-hälsomyndigheten bygger som nationell digital infrastruktur. På kort sikt för att uppfylla EHDS, på längre sikt även för annan informationsdelning inom sektorn.

4.2 Infrastrukturens byggstenar i korthet

Infrastrukturen består av ett fåtal samverkande delar. Förenklat finns ett index som vet vilka vårdgivare som har uppgifter om en viss patient, en katalog som vet var systemens gränssnitt finns, och en katalog med kvalitetssäkrade uppgifter om vilka som faktiskt är vårdgivare. Därtill finns funktioner för patientens spärrar och för ombud och företrädare, samt en nationell kontaktpunkt för utbyte över landsgränser.

Dessa delar löser frågan om var informationen finns och hur den hämtas. De säger däremot inget om huruvida den som frågar går att lita på. Det är där BAS kommer in.

4.3 Vad BAS bidrar med - och varför det behövs

Det BAS tillför är tilliten: att den som tar emot ett anrop kan veta vilket system som anropar och vilken organisation som står bakom det, utan att varje par av parter först måste registrera varandra manuellt och hålla informationen uppdaterad.

Alternativet är att varje system som ska ta emot anrop själv håller reda på varje tillåten motpart i form av dess identitet, dess nycklar och vad den får göra och behöva underhålla detta löpande. I ett sammanhang med hundratals system som tillkommer och försvinner över tid blir det ohållbart. BAS gör att tilliten i stället kan hämtas från gemensam, verifierbar information.

I takt med att förmågorna byggs ut kan BAS bära allt mer. Först förmågan att fastställa vilket system och vilken organisation det handlar om. Därefter förmågan att intyga egenskaper, t.ex. att ett anropande system verkligen är ett journalsystem, eller att en organisation verkligen är en vårdgivare och förmågan att uttrycka att ett system agerar för en annan organisations räkning.

4.4 Hur det möter stegen

De tidiga behoven möts till stor del redan i steg 1: att lämna uppgifter till de nationella katalogerna och att låta åtkomsttjänster nå infrastrukturen. Här räcker det ofta att kunna fastställa vilken leverantör som anslutit ett system.

Steg 2 behövs när en mottagare måste kunna avgöra en egenskap, t.ex. om ett anropande system verkligen är ett journalsystem eller om en organisation verkligen är en vårdgivare, eller när ett system agerar för en annan organisations räkning. Egenskapsintygen i detta skede är medvetet enkla; de uttrycker en systemtyp eller en organisationsegenskap, inte resultatet av en djupgående granskning. Federationsoperatören (Digg) avgör vilka utfärdare som är betrodda och vilka slags intyg de får utfärda, men går inte i god för det enskilda intygets sakinnehåll, det ansvarar istället utfärdaren för, och den mottagande parten avgör själv om den litar på intyget. Inledningsvis erbjuds egenskapsintyg endast för E-hälsomyndighetens behov, dels eftersom behovet där är konkret och uttalat, dels för att lärandet kring egenskapsintyg ska få mogna innan förmågan breddas.

Den avgörande frågan och den största risken är skalbarheten. Hälsodata når infrastrukturen via hundratals journalsystem som drivs av i storleksordningen ett hundratal leverantörer. Anslutningsmodellen måste klara den volymen utan särlösningar för varje enskild integration.

4.5 Steg 3 och 4 - framtida frågor

BAS planerar i nuläget för steg 1 och 2. Om BAS ska gå vidare till steg 3 och 4, som handlar om användares identitet respektive behörighet, avgörs först när erfarenheterna från de första stegen utvärderats. Det är sannolikt där frågan om huruvida BAS är rätt hemvist för alla behov ställs på sin spets, eftersom komplexiteten och de sektorsspecifika kraven växer när individnivån tillkommer. Frågan lämnas medvetet öppen och ska avgöras av erfarenhet, inte av principiella ställningstaganden i förväg.

5. Tidplan, milstolpar och beslutspunkter

Figur som övergripande visualiserar milstolpar och beslutspunkter

5.1 Milstolpar

5.2 Beslutspunkter

6. Operativa leveranser

6

• PDI
  • VAD:
    • Patientdataindex, innehåller information om vilka vårdgivare som har data om vilka patienter
  • FÖR VILKA?
    • Vårdgivare - ska lämna uppgifter via API till PDI om vilka patienter de har relation till
  • NÄR?  
    • Från 1 juli 2027 är antagandet

• NTK
  • VAD:
    • Adresskatalog till endpoints hos vårdgivares system där man kan efterfråga hälsodatat för patienter
  • FÖR VILKA?
    • Vårdgivare ansvarar, men i praktiken är det tjänstelverantörer som pekar ut endpoints.
  • NÄR?
    • Från 1 juli 2027 är antagandet

Vem är att betrakta som vårdgivare?

Är det samma i alla ovanstående sammanhang?

1. Inledning

1.1 Vad är detta dokument?

Detta dokument beskriver den taktiska färdplanen för Federationskontext BAS — den första operativa tillämpningen av den gemensamma federationsplattformen inom Samordnad identitet och behörighet (SIB).

Dokumentet anger vad BAS levererar, i vilken ordning förmågor realiseras, vilka aktörer som är involverade och vilka förutsättningar som måste vara på plats.

1.2 Hur förhåller sig denna färdplan till ramverksfärdplanen?

Samordnad identitet och behörighet bygger på en tydlig skiktning mellan två nivåer:

Federationsplattformen är det gemensamma ramverket. Här fastställs specifikationer, profiler, rollmodell, avtalsstrukturer, kravkatalog, policyer och styrningsdokument. Ramverket definierar spelreglerna, vad som krävs för att bygga och driva en federation. Inga operativa tjänster ingår. Digg ansvarar för detta i rollen som ledningsaktör. Federationsplattformens normativa artefakter publiceras öppet (GitHub/Digg.se) och kan tillämpas av aktörer som vill etablera egna federationskontexter.

Federationskontexter är konkreta tillämpningar av ramverket. En federationskontext uppstår genom att ramverkets avtalsmallar tillämpas med specifika parter, syfte och avgränsningar. Här tillhandahålls operativa tjänster: tillitsankartjänst, anslutningstjänst, uppslags- och verifieringstjänst. Här ansluts organisationer och registreras tekniska komponenter. BAS är den första sådana tillämpningen. Digg agerar här i rollen som federationsoperatör.

Relationen mellan de två färdplanerna är: ramverksfärdplanen anger vilka normativa förmågor som utvecklas och i vilken ordning. BAS-färdplanen anger hur, när och av vem dessa förmågor tillämpas operativt.

BAS-färdplanen refererar till ramverkets normativa artefakter och stegmodell — den duplicerar eller omdefinierar dem inte.

1.3 Drivande inriktning: Nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvård

Enligt Diggs regleringsbrev 2026 ska myndigheten, inom ramen för Ena, "utveckla och tillhandahålla en sammanhållen infrastruktur för identitets- och behörighetshantering" och "när det gäller frågor om en nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården, inklusive den nationella läkemedelslistan, ska uppdraget genomföras i nära dialog med E-hälsomyndigheten."

BAS utvecklas därför primärt med utgångspunkt i E-hälsomyndighetens (EHM) konkreta behov för att realisera den nationella digitala infrastrukturen (NDI) för hälso- och sjukvården. NDI ska möjliggöra säker och effektiv informationsdelning mellan kommunal vård, regional hälso- och sjukvård och tandvård samt stödja patientsäkerhet, minskad administration och kraven i EHDS-förordningen.

Denna inriktning tjänar två syften: den säkerställer att BAS möter verkliga och konkreta behov redan från start, och den ger den praktiska erfarenhet som behövs för att förstå hur både Federationskontext BAS och federationsplattformen ska utformas framåt. Alternativet — att försöka förutse alla tänkbara behov och utmaningar i förväg — bedöms inte som en framkomlig väg.

2. Varför BAS?

BAS etableras av tre skäl (källa: Erbjudande BMC v11, kap. 2):

Genomförbarhet. Det finns idag ingen annan aktör med beredskap att ta tillitsankarrollen. Digg ska vara tillitsankare inom Sweden Connect, vilket innebär att teknisk förmåga och driftkapacitet redan byggs upp. Tröskeln för att etablera BAS är därmed väsentligt lägre.

Lärande. Processer, roller och teknik mognar först i drift. Utan en operativ federationskontext sker inget lärande — och utan lärande kan vi inte utforma framtida kontexter väl.

Tvärsektoriella behov. Behov som korsar sektorsgränser eller saknar naturlig hemvist behöver en hemvist. Hypotesen är att BAS kan täcka dessa behov långsiktigt.

2.1 BAS är inte "den nationella roten"

BAS får aldrig framställas som den enda eller överordnade federationskontexten. Det som är nationellt gemensamt är federationsplattformen (ramverket), inte BAS. Andra aktörer som identifierar samverkansbehov kan etablera egna federationskontexter med stöd av samma ramverk.

2.2 BAS är öppen för fler aktörer

Även om EHM/NDI är den drivande inriktningen, är BAS öppen för andra aktörer som vill ansluta — förutsatt att de uppfyller federationsplattformens krav och BAS anslutningspolicy.

Den juridiska ramen för vilka verksamheter infrastrukturen får användas till styrs av den föreslagna instruktionsändringen och de lagrum som pekas ut där. Denna ram bedöms täcka hela EHMs behov för NDI, inklusive de privata vårdgivare och tjänsteleverantörer som berörs. Huruvida ramen täcker behov i andra sektorer (t.ex. utbildning) är en öppen fråga som inte påverkar BAS etablering.

2.3 Relation till sektorsspecifika behov

Strategin är att börja använda BAS för EHMs behov, som bedöms kunna tillgodoses inom de förutsättningar BAS skapar. Skulle det längs vägen visa sig att det tillkommer behov som BAS inte kan hantera, eller att BAS blir för förvaltningstungt, kan EHM etablera ett eget federationskontext och flytta över sina tjänster dit. Frågan om vad som motiverar ett eget federationskontext hänger samman med de regler som ska definieras i "Regelverk för etablering av nya federationskontexter".

Utgångspunkten är pragmatisk: BAS erbjuder en uppsättning förmågor. EHM nyttjar dem utifrån bästa förmåga. Där det fattas förmågor löser EHM det på annat sätt. Ambitionen är inte att förutse alla framtida utmaningar, utan att börja använda infrastrukturen och låta erfarenheterna styra vidareutvecklingen.

3. Federationskontext, samverkanskontext och ansvarsfördelning

3.1 Tre nivåer

Federationsplattformen utgör den gemensamma normativa grunden. Ansvar: ledningsaktören (Digg).

Federationskontext (t.ex. BAS) är en avgränsad tillämpning av federationsplattformen. En kontext får aldrig ändra, urholka eller sänka federationsplattformens villkor.

Samverkanskontext beskriver hur digital samverkan sker inom ett visst verksamhetsområde. Den ligger ovanpå den tekniska federationskontexten och preciserar vilka informationsutbyten som ska stödjas och vilka kompletterande regler som gäller. Samverkanskontexter hanteras inte av SIB utan av berörda verksamheter.

3.2 Varför denna distinktion är viktig

BAS tillhandahåller den tekniska och organisatoriska grunden för federativ tillit — men avgör inte vad informationsutbytet ska innehålla eller vilka verksamhetsregler som gäller.

Konkret exempel: EHM registrerar Patientdataindex (PDI) i BAS. Att en ansluten parts system kan verifiera att PDI tillhör EHM och att anslutningen skett enligt gemensam policy — det är BAS ansvar. Vilka vårdgivare som ska lämna uppgifter till PDI, vilka villkor som gäller för informationsutbytet och vilka dataskyddsregler som tillämpas — det regleras av EHM och relevant lagstiftning (EHDS-förordningen, patientdatalagen m.fl.), inte av BAS.

3.3 Aktörer och roller i BAS

Viktigt om ansvarsfördelningen vid obligatoriska tjänster: Federationsoperatören (Digg) ansvarar för att det går att ansluta anslutningsoperatörer — att anslutningsmodellen är möjlig, att avtal kan tecknas och att tekniken fungerar. Samverkansaktören (EHM) ansvarar för att det faktiskt finns anslutningsoperatörer som erbjuder tjänsten och som kan betjäna de aktörer som enligt lag eller förordning behöver ansluta. Digg tar inte ansvar för att det finns ett tillräckligt utbud av anslutningsoperatörer för varje tillämpning.

Anslutningsoperatör är en verksamhetsroll, inte en teknisk nod. En anslutningsoperatör kan registrera komponenter via flera mellanliggande noder och i flera federationskontexter.

4. EHMs behov och NDI-komponenterna

4.1 Nationell digital infrastruktur (NDI)

EHM bygger en nationell digital infrastruktur (NDI) för att möjliggöra säker informationsdelning inom hälso- och sjukvården. Hälsodata i Sverige är distribuerad — det finns i storleksordningen 18 000 vårdgivare med hundratals journalsystem (EHR-system). NDI etablerar stödjande infrastruktur för att möjliggöra informationsdelning mellan dessa aktörer, som en central förutsättning för att uppfylla EHDS-förordningens krav.

NDI består av sex komponenter. De tre som är mest relevanta i det första skedet:

VOK — Verksamhets- och organisationskatalogen. Samlar och tillgängliggör kvalitetssäkrade uppgifter om vårdgivare och utförare av socialtjänst. Används för att verifiera aktörer och stödja informationsutbyte. VOK exponeras som API och behöver kunna ta emot uppgifter från vårdgivare/ombud samt tillhandahålla information till system som behöver verifiera organisationer.

PDI — Patientdataindex. Ett nationellt index med information om vilka vårdgivare som har uppgifter om en patient. Syftet är att begränsa sökningar till relevanta vårdgivare och system vid åtkomst till hälsodata. PDI exponeras som API och behöver kunna ta emot uppdateringar från alla vårdgivares journalsystem — i praktiken hundratals system som drivs av tjänsteleverantörer.

NTK — Nationell tjänsteadresseringskatalog. Register över API-endpoints hos vårdgivares system. Gör det möjligt att hitta rätt anropsadress för att hämta hälsodata från en viss vårdgivare. NTK behöver kunna ta emot uppgifter från tjänsteleverantörer av journalsystem.

Ytterligare tre komponenter tillkommer längre fram: Nationell företrädarfunktion (NFF), Nationell spärrfunktion (NSF) och Nationell kontaktpunkt (NCP) för gränsöverskridande hälsodatautbyte inom EU.

4.2 Vad SIB löser för NDI

NDI-komponenterna ställer krav som SIB adresserar i progressiva steg:

Systemautentisering — säkerställa att endast behöriga system (klienter) får åtkomst till NDI-komponenternas API:er. Utan SIB görs detta genom lokal klientregistrering per API — ett mönster som inte skalar. Med SIB kan man förlita sig på federationsmetadata istället.

Klientverifiering och nyckelhantering — koppla verifieringsnyckel till klientidentitet. Med SIB kan nyckelmaterial slås upp i federationsmetadata utan lokal konfiguration.

Tekniskt ramverk — åtkomstbegäran mot auktorisationstjänst sker enligt gemensamma tekniska specifikationer, så att varje enskild integration inte behöver testas individuellt.

Tillit till systemtyp (steg 2) — genom egenskapsintyg kan NDI-komponenterna veta att en anslutande klient är av en viss typ (t.ex. "är ett EHR-system" eller "är en tillgångstjänst") utan manuell verifiering per system.

Tillit till tjänsteleverantör (steg 2) — verifierbar information om vilken tjänsteleverantör som tillhandahåller ett visst system.

4.3 NDI-komponenternas anslutningsbehov

PDI-anslutning via API berör potentiellt samtliga vårdgivare i Sverige via deras tjänsteleverantörer. Anslutningsmodellen för BAS måste vara skalbar nog att hantera hundratals system som tillhör ett hundratal organisationer.

4.4 Behov som ännu inte är avgjorda

Flera frågor är under utredning:

• Behöver användarorganisation representeras i PDI-scenariot? Säkerhetsmässigt finns behov, men konsekvensen är att alla vårdgivare i Sverige måste registreras. Hypotesen är att detta kan skjutas till steg 2, men behovet finns och kommer senast 2029 (EHDS ikraftträdande).
• Hur hanteras endpoint discovery? Flera mekanismer är möjliga (SMART on FHIR, NTK-publicering, SIB-metadata). Vilket mönster som väljs påverkar vilken information som behöver finnas i federationsmetadata.
• Nätverksprovisionering (brandväggsöppningar etc.) löses inte av SIB och hanteras utanför federationskontexten.

5. Stegvis tillämpning av ramverkets förmågor i BAS

BAS definierar inte egna steg utan tillämpar successivt de normativa förmågor som ramverket gör tillgängliga. Tyngdpunkten ligger på steg 1 och 2, som drivs av EHMs identifierade behov.

5.1 Steg 1 — Verifierbar systemidentitet och organisationskoppling (MVP 2026)

BAS tillämpar ramverkets steg 1. Det som tillförs federationsmedlemmarna:

• Tekniska komponenter kan identifieras och verifieras genom signerad metadata och tillitskedjor
• Det går att fastställa vilken juridisk person som ansvarar för ett anslutet system
• Anslutning sker via anslutningsoperatör enligt gemensam anslutningspolicy
• Tillit uttrycks binärt: giltig metadata = tillit, ogiltig = inte

NDI-behov som möts i steg 1: VOK (uppgiftslämning och -hämtning), PDI (uppgiftslämning från EHR-system — grundscenario där det räcker att veta vilken tjänsteleverantör som anslutit systemet), NTK (uppgiftslämning), tillgångstjänsters åtkomst till NDI-komponenter.

Vad som inte ingår: delegering, egenskapsintyg om systemtyp, representation av användarorganisation, personidentiteter.

5.2 Steg 2 — Organisationsbehörighet och egenskapsintyg

BAS tillämpar ramverkets steg 2 när de normativa förmågorna blir tillgängliga. Planerad tillämpning under 2027.

Egenskapsintyg i BAS. BAS ska stödja egenskapsintyg (trust marks). Egenskapsintyg gör det möjligt att uttrycka verifierbara egenskaper om en organisation eller ett system, t.ex. "är ett EHR-system", "är en tillgångstjänst" eller "uppfyller krav X".

I det initiala skedet gäller följande avgränsning: endast statliga myndigheter får agera egenskapsintygsägare (utfärdare av egenskapsintyg) inom BAS. EHM är den första identifierade egenskapsintygsägaren.

De egenskapsintyg som är aktuella i det första skedet är relativt enkla och tunna — de uttrycker systemtyp eller organisationsegenskap, inte resultat av djupgående granskningsprocesser. Exempelvis kan ett egenskapsintyg ange att ett system har registrerats i en databas för CE-märkta medicintekniska produkter, utan att federationsoperatören granskar det underliggande beslutet.

Ansvarsfördelning för egenskapsintyg:

Övriga förmågor i steg 2:

• Stöd för delegering där ett system agerar för en annan organisations räkning
• Verifierbar information om tjänsteleverantör

NDI-behov som möts i steg 2: Automatiserad organisationsprövning (är det anropande systemet av typen EHR-system?), representation av användarorganisation vid behov, tillit till tjänsteleverantörer, distribution av NDI-spärrar (NSF → EHR), tillgångstjänsters direktåtkomst till EHR-system.

Steg 2 är avgörande för att BAS ska kunna hantera den fulla skalbarheten i NDI-scenarierna — särskilt de som involverar tiotusental vårdgivare vars behov kanaliseras genom ett hundratal tjänsteleverantörer.

5.3 Steg 3 och 4 — Framtida beslutspunkter

BAS planerar för steg 1 och 2. Huruvida BAS går vidare med steg 3 (användaridentitet) och steg 4 (användarbehörighet) är en öppen fråga som beslutas först när erfarenheterna från steg 1 och 2 utvärderats.

Det är sannolikt i steg 3 och 4 som frågan om huruvida BAS är rätt hemvist för alla behov aktualiseras på allvar. När användaridentitet och behörighetsinformation tillkommer ökar komplexiteten och potentialen för sektorsspecifika krav som kan motivera egna federationskontexter. Denna fråga lämnas medvetet öppen — den ska avgöras av erfarenheter, inte av principiella ställningstaganden i förväg.

Steg 3 kan bli aktuellt om NDI-scenarier som involverar personinloggning (t.ex. patienter eller vårdpersonal som nyttjar tillgångstjänster) behöver stöd via federationskontexten. Det är i detta steg som OpenID Federations chaining-förmåga kan bli relevant — exempelvis för att kedja användaridentitet från en annan federationskontext in i BAS tillitskedja.

6. Tidplan, milstolpar och NDI-tjänsternas anslutningsordning

6.1 Översikt 2026

6.2 Översikt 2027

6.3 Orientering 2028–2029

6.4 Beroenden mot ramverksfärdplanen

BAS kan inte produktionssättas förrän de normativa förutsättningarna är på plats:

• Bilaga A (Definitioner) — kritiskt beroende för samtliga övriga bilagor
• Anslutningspolicy och registreringspolicyer publicerade
• Avtalsmallar (FED-OP, ANS-OP, FM-anslutningsförbindelse) tillämpningsbara
• Bilaga D (Tekniskt ramverk) tillräckligt preciserad

7. Operativa leveranser

...

.1 Tekniska komponenter i produktion

7.2 Regelverk

BAS-specifikt regelverk avses skickas på remiss i juni 2026 och publiceras i draft-version. Det omfattar BAS-specifik anslutningspolicy, registreringspolicyer och metadata-krav. Regelverket refererar till federationsplattformens villkorsbilagor, avtalsmallar och policyer.

7.3 Förvaltningsprocesser

Anslutningsprocess, incidenthantering och ändringshantering ska vara operativa och testas under piloten.

8. Mätbara mål och acceptanskriterier

BAS steg 1 anses uppfyllt när:

• Minst två oberoende federationsmedlemmar har system i drift (Client och Resource Server) som kommunicerar via infrastrukturen
• Ingen manuell utväxling av nycklar eller certifikat mellan parter — tillit etableras via federationsmetadata
• Anslutningsprocessen är dokumenterad, testad och upprepad
• Finansieringsmodell framtagen och förankrad
• Roller, ansvar och policyer dokumenterade och fastställda
• Förvaltningsprocesser testade i skarp drift

9. Vad vi behöver lära oss

Piloten och den tidiga driften av BAS ska ge svar på frågor som inte kan lösas teoretiskt:

Anslutningsmodellens skalbarhet. NDI-scenarierna innebär att hundratals system ska anslutas. Fungerar anslutningsprocessen utan specialanpassningar vid denna volym?

Avtalsstrukturen i praktiken. Håller fullmaktskonstruktionen när anslutningsoperatören tecknar FM-anslutningsförbindelser å federationsoperatörens vägnar?

Samverkansaktörens roll. EHM registrerar tjänster som andra organisationer blir skyldiga att ansluta till. Fungerar principen att EHM tillser att anslutningsoperatörer finns medan federationsoperatören godkänner dem?

BAS som hemvist. Räcker BAS förutsättningar för EHMs behov, eller uppstår krav som motiverar en egen federationskontext? Vilka kriterier avgör den frågan?

Egenskapsintyg i praktiken. Kan egenskapsintyg (trust marks) användas för att uttrycka systemtyp på ett hanterbart sätt? Fungerar avgränsningen till statliga myndigheter som utfärdare? Uppstår behov av mer avancerade granskningsprocesser?

10. Risker

Förväntansglidning. Aktörer förväntar sig att BAS löser juridiska frågor kring datadelning. BAS verifierar avsändare och tillitskedja — den förlitande parten ansvarar fortsatt för åtkomstbeslut.

Normativa beroenden. BAS kan inte produktionssättas om normativa artefakter från federationsplattformen inte är klara i tid.

Skalbarhet vid bred anslutning. PDI-scenariot innebär att hundratals system och organisationer ska anslutas. Om anslutningsmodellen inte skalar påverkas NDI-tidplanen.

Ansvarsfördelning vid obligatoriska tjänster. Ansvarsfördelningen mellan EHM (tillse att anslutningsoperatörer finns), federationsoperatören (möjliggöra anslutning) och anslutningsoperatörerna (betjäna aktörerna) behöver fungera friktionsfritt. Om denna kedja inte håller uppstår risk att obligatoriet inte kan uppfyllas.

Finansieringsmodellens mognad. Finansieringsmodellen för operatörsnivån är under utveckling. Om den inte är klarlagd innan anslutningsoperatörer förväntas investera kan nödvändiga aktörer inte delta.

BAS kontra eget federationskontext. Om BAS visar sig otillräcklig för EHMs behov behöver en övergång till ett sektorsspecifikt federationskontext kunna ske utan att redan anslutna parter påverkas.

Oklara signaler om BAS framtid. Om samverkansaktörer uppfattar att det finns intern osäkerhet om BAS långsiktiga roll och avgränsning, minskar incitamentet att investera i anslutning. Tydlig och konsekvent kommunikation om BAS inriktning är en förutsättning för förtroende.

Överlappande parallella initiativ. Det finns initiativ utanför SIB som delvis berör samma tillämpningsområde (t.ex. utökat användande av befintliga infrastrukturkomponenter för API-adressering och tillit). Otydlig avgränsning mellan dessa och BAS kan skapa förvirring hos aktörer som ska välja anslutningsväg.

11. Finansieringsförutsättningar

Finansieringen bygger på en skiktning som följer ansvarsfördelningen (källa: Finansieringsanalys, utkast mars 2026):

Federationsplattformen — gemensamma komponenter finansieras via Diggs anslag. Digg ska i normalfallet inte agera prissättande aktör på marknaden.

Operatörsnivån — den rekommenderade modellen är marknadsbaserad. Anslutningsoperatörer prissätter sina tjänster mot anslutna parter utifrån egna kostnadsstrukturer. Modeller med central prissättning eller statlig ersättning förkastas som generella modeller.

Finansieringsmodellen är ett pågående arbete och ännu inte beslutad.

12. Avgränsningar och förutsättningar

12.1 Vad BAS inte levererar

• BAS identifierar inte användare
• BAS fattar inga åtkomstbeslut och reglerar inga behörigheter
• BAS bär inga sektorsspecifika materiella krav — de hanteras i samverkanskontexter
• BAS löser inte nätverksprovisionering (brandväggsöppningar etc.)

12.2 Förutsättningar

6.2 Regelverk

BAS-specifikt regelverk avses skickas på remiss i juni 2026 och publiceras i draft-version. Det omfattar BAS-specifik anslutningspolicy, registreringspolicyer och metadata-krav, och refererar till federationsplattformens villkorsbilagor, avtalsmallar och policyer.

Förfining av regelverk och avtal för anslutning till federationskontext tas fram under genomförande av VOK-pilot.

6.3 Förvaltningsprocesser

Anslutningsprocess, incidenthantering och ändringshantering ska vara operativa och testas under piloten.

7. Mätbara mål och acceptanskriterier

BAS steg 1 anses uppfyllt när:

• Minst två oberoende federationsmedlemmar har system i drift (klient och resursserver) som kommunicerar via infrastrukturen.
• Ingen manuell utväxling av nycklar eller certifikat mellan parter - tillit etableras via federationsmetadata.
• Anslutningsprocessen är dokumenterad, testad och upprepad.
• Finansieringsmodell fastställd och förankrad.
• Roller, ansvar och policyer dokumenterade och fastställda.
• Förvaltningsprocesser testade i skarp drift.

8. Vad vi behöver lära oss

Piloten och den tidiga driften ska ge svar på frågor som inte kan lösas teoretiskt:

• Anslutningsmodellens skalbarhet. NDI-scenarierna innebär att hundratals system ska anslutas. Fungerar anslutningsprocessen utan specialanpassningar vid denna volym?
• Avtalsstrukturen i praktiken. Håller fullmaktskonstruktionen när anslutningsoperatören tecknar FM-anslutningsförbindelser å federationsoperatörens vägnar?
• Samverkansaktörens roll och obligatoriet. EHM registrerar tjänster som andra organisationer blir skyldiga att ansluta till. Fungerar principen att EHM ansvarar för att anslutningsoperatörer finns för dem som omfattas av obligatoriet, medan federationsoperatören godkänner dem och tillhandahåller förutsättningarna?
• Egenskapsintyg i praktiken. Detta är ett av de viktigaste lärbehoven. Kan egenskapsintyg användas för att uttrycka systemtyp och organisationsegenskap på ett hanterbart sätt? Fungerar avgränsningen till statliga myndigheter som utfärdare och till EHM som enda mottagare? Uppstår behov av mer avancerade granskningsprocesser?
• Företrädarskapets tekniska realisering. Vilken teknisk bärare/mekanism realiserar att en komponent agerar för en annan organisation, och hur avgränsas den mot egenskapsintyg så att det generiska erbjudandet (steg 1 + företrädarskap, utan egenskapsintyg) blir tekniskt koherent? (Se avsnitt 4.3.)
• BAS som hemvist. Räcker BAS förutsättningar för EHM:s behov, eller uppstår krav som motiverar en egen federationskontext? Vilka kriterier avgör frågan (BP4)?

För VOK-piloten finns särskilt utformade Mål och utvärderingskriterier.

9. Risker

• Förväntansglidning. Aktörer förväntar sig att BAS löser juridiska frågor kring datadelning. BAS verifierar avsändare och tillitskedja, den förlitande parten ansvarar fortsatt för åtkomstbeslut.
• Normativa beroenden. BAS kan inte produktionssättas om normativa artefakter från federationsplattformen inte är klara i tid.
• Skalbarhet vid bred anslutning. PDI-scenariot innebär att hundratals system och organisationer ska anslutas. Om anslutningsmodellen inte skalar påverkas NDI-tidplanen.
• Ansvarsfördelning vid obligatoriska tjänster. Kedjan EHM (tillse att anslutningsoperatörer finns för dem som omfattas av obligatoriet) → federationsoperatör (möjliggöra anslutning) → anslutningsoperatör (betjäna aktörerna) behöver fungera friktionsfritt, annars riskerar obligatoriet att inte kunna uppfyllas.
• Finansieringsmodellens mognad. Finansieringsmodellen för operatörsnivån är under utveckling. Om den inte är klarlagd innan anslutningsoperatörer förväntas investera kan nödvändiga aktörer inte delta.
• BAS kontra eget federationskontext. Om BAS visar sig otillräcklig för EHM:s behov behöver en övergång till ett sektorsspecifikt federationskontext kunna ske utan att redan anslutna parter påverkas.
• Oklara signaler om BAS framtid. Om samverkansaktörer uppfattar intern osäkerhet om BAS långsiktiga roll minskar incitamentet att investera i anslutning. Tydlig och konsekvent kommunikation om BAS inriktning är en förutsättning för förtroende.
• Överlappande parallella initiativ. Initiativ utanför SIB berör delvis samma tillämpningsområde. Otydlig avgränsning kan skapa förvirring hos aktörer som ska välja anslutningsväg.
• Federationsplattformens normativa artefakter för aktuellt steg publicerade och tillämpningsbara
• Finansieringsmodell för operatörsnivån klarlagd
• Minst en anslutningsoperatör godkänd och redo
Driftmiljöer (test, QA, produktion) etablerade