Problemet

Inriktningsfrågorna når inte utskottet på ett sätt som ger förutsättningar för bred samsyn.

Samordnad identitet och behörighet formas just nu av ett antal vägval som får konsekvenser för alla organisationer som ska använda infrastrukturen. Vi kan kalla dem inriktningsfrågor. De uppstår i det operativa arbetet, på den detaljnivå som krävs för att lösningen ska fungera. Den nivån är rätt där, men den är för detaljerad för utskottet.

Att fånga inriktningsfrågorna, lyfta dem till rätt nivå och ta fram underlag åt utskottet har till stor del legat på rollen som uppdragsledare för Samordnad identitet och behörighet. Den lösningen har fungerat mindre bra, bland annat av två skäl:

  • Rollen arbetar nära detaljerna. Det gör det många gånger svårt att se vilka frågor som hör hemma på utskottets nivå. Resultatet har blivit att utskottet fått status i aktuella frågor, i stället för vägval som det kan ge inspel till.
  • Frågorna formuleras i första hand ur Diggs perspektiv. Diggs uppgift är att ta fram en lösning inom ramen för Ena. Det som är avgörande för den som ska ta en roll i infrastrukturen, eller för de organisationer som ska använda den, riskerar att hamna i skymundan.

Konsekvenser

  1. Utskottet förväntas förstå lösningen i detalj för att kunna ge inspel. Det är varken rimligt eller ett bra sätt att använda utskottets tid. Det gör också att diskussionen lätt hamnar i hur lösningen fungerar, i stället för i vad den innebär för de organisationer som är representerade.
  2. Inriktningar riskerar att sätta sig innan fler perspektiv har prövats. En väg kan vara logisk ur ett perspektiv men svår att genomföra ur ett annat. Ju senare det upptäcks, desto dyrare kan det bli att ändra. Det gäller särskilt nu, när de första tillämpningarna byggs och blir mönster för dem som kommer efter.
  3. Inspel från utskottet har ingen tydlig väg tillbaka in i arbetet. För vissa typer av inriktningar finns en bärare. Taktisk färdplan bär vilka förmågor som kommer och i vilken ordning. Sidan om drivkrafter, som presenteras på mötet, bär vad som "efterfrågar" förmågorna och när. Synpunkter på dem kan tas om hand genom att underlaget uppdateras, och det går att se vad som ändrades.
  4. För andra typer av inriktningar saknas en bärare. Det gäller till exempel hur ansvar fördelas mellan det som är gemensamt och det som varje sektor eller organisation står för. När utskottet har synpunkter på sådana frågor finns inget gemensamt underlag där de kan landa och följas över tid. Det kan handla om en målbild som underhålls löpande eller om något annat. Vad som behövs är en del av det som bör diskuteras.
  5. Utskottet har inte fått den roll det borde ha. Rätt frågor har inte nått utskottet i en form som går att ta ställning till. Det gör det svårt att nå den samsyn mellan organisationerna som utskottet finns till för, och som det operativa arbetet behöver luta sig mot.

Frågor att fundera på inför mötet

  1. Håller ni med om problembeskrivningen och dess beskrivna konsekvenser? Har ni upplevt att ni förväntas ta ställning till frågor som ni inte har underlag för?
  2. Känner ni till inriktningsfrågor som inte har lyfts till utskottet som ni i efterhand skulle ha sett diskuterats här först?
  3. Hur vill ni få sådana frågor presenterade för att kunna resonera kring dem? Vad är rätt nivå?
  4. Vad saknar ni för att kunna styra och följa arbetet, utöver färdplanen och drivkrafterna?
  5. Hur bör inriktningsfrågorna beredas inför utskottet, och av vem? En arbetsgrupp är en möjlighet. Det kan finnas bättre.
  6. Vilka förutsättningar ser ni behövs för att bedriva ett sådant arbete?
  • No labels