Regelverk för etablering av nya federationskontexter

1. Syfte och tillämpning

1.1 Syfte

Syftet med detta regelverk är att säkerställa att etablering av nya federationskontexter sker på ett restriktivt, strukturerat och dokumenterat sätt. Regelverket syftar till att:

• Minimera risk för fragmentering av den nationella federationsinfrastrukturen.
• Säkerställa att nya kontexter endast skapas när befintliga strukturer inte kan hantera behovet utan att skapa otydlighet.
• Definiera tydliga kriterier för när och hur en ny kontext får införas.

1.2 Tillämpning

Detta regelverk är bindande för alla aktörer, team och initiativ som föreslår eller planerar etablering av en ny federationskontext inom SIB.

2. Definitioner

• Federationskontext: En avgränsad tillitsdomän inom federationsinfrastrukturen. Inom en kontext definieras specifika regler för registreringsregler, metadatakrav, egenskapsintyg och ansvarsförhållanden som gäller för deltagande aktörer.
• Federationsregler: Det dokumenterade regelverk som styr en specifik kontext. Dessa måste peka ut vilka policyer, tekniska krav och operativa processer som gäller.
• Ledningsaktör: Den aktör (Digg) som har mandat att besluta om etablering av nya kontexter och godkänna avvikelser från plattformens gemensamma artefakter.

3. Kriterier för etablering (När)

En ny federationskontext får endast etableras om samtliga följande villkor är uppfyllda:

3.1 Behovskriterium

Ett nytt samverkansbehov föreligger som inte lämpligen kan hanteras inom en befintlig federationskontext utan att skapa otydlighet gällande:

• Anslutnings- eller registreringspolicyer.
• Tekniska krav, metadataregler eller egenskapsintyg.
• Ansvarsförhållanden mellan parter.

3.3 Specifika utlösande faktorer

En ny kontext bör särskilt övervägas om samverkan kräver:

1. Andra registreringsregler än gällande standard.
2. Andra metadatakrav eller egenskapsintygsstrukturer.
3. En annan teknisk domän eller arkitektur.
4. En separat samverkansdomän med egen ansvarsfördelning.

4. Grundläggande förutsättningar (Vad som krävs)

Innan beslut om etablering kan fattas måste följande förutsättningar vara dokumenterade och uppfyllda:

1. Dokumenterat behov: En analys som redogör för varför befintliga kontexter (t.ex. Sweden Connect) inte är lämpliga.
2. Avgränsning: En tydlig definition av vilka aktörer, organisationer och tekniska komponenter som omfattas.
3. Regelverk (Federationsregler): Ett utkast till federationsregler för den nya kontexten måste finnas. Dessa ska minst specificera:
   • Gällande anslutnings- och registreringspolicyer.
   • Gällande egenskapsintyg.
   • Tekniska krav, profiler och specifikationer.
   • Operativ process för anslutning och registrering.
4. Återanvändning: En bedömning av vilka gemensamma artefakter (från plattformen) som återanvänds.

5. Förhållande till gemensam infrastruktur

Alla nya kontexter är underordnade Federationsplattformen.

• Återanvändningsprincip: Nya kontexter ska i första hand bygga på och återanvända gemensamma anslutningspolicyer, tekniska krav och metadataregler.
• Avvikelsehantering: Om en kontext kräver avvikelser från plattformens gemensamma artefakter:
  1. Avvikelsen ska dokumenteras och motiveras i etableringsbeslutet.
  2. Det ska tydligt framgå vilka artefakter som ersätts, kompletteras eller utökas.
  3. Ledningsaktören måste godkänna avvikelsen.

6. Beslutsprocess och ansvarsfördelning

Etablering av en ny federationskontext kräver formellt beslut.

6.1 Processflöde

1. Initiativ: En dokumenterad bedömning (Business Case/PM) upprättas.
2. Granskning: Bedömningen granskas mot detta regelverk (punkterna 3 och 4).
3. Beslut: Beslut fattas i samråd med Ledningsaktören.
4. Implementering: Federationsreglerna finaliseras och kontexten etableras.

6.2 Krav på beslutsunderlag

Innan beslut fattas ska underlaget innehålla:

• Analys av kontextens avgränsning.
• Bedömning av beroenden till den gemensamma infrastrukturen.
• Redogörelse för behovet av särskilda federationsregler.
• Beskrivning av kopplingen till den gemensamma infrastrukturen.
• Beslutet ska explicit intyga att kriterierna enligt punkt 3 och 4 är uppfyllda.

7. Etableringsprinciper

• Restriktivitet: Nya kontexter ska etableras restriktivt.
• Förstahandsval: Samverkan ska i första hand hanteras genom återanvändning av befintliga kontexter och gemensamma artefakter.
• Validering: Piloter och tillämpningskontexter får användas för att validera basutbudets bärighet, men ska inte betraktas som fullskaliga produktionskontexter förrän etableringsbeslutet är fattat.